– I januari blir det en stor utställning på Havremagasinet som berör hur Boden gått från att vara en stängd militärstad till en stor mottagningskommun. Konsten är det centrala som alla jobbar med men med tanke på hur samhället ser ut i dag är även integrationseffekterna en bärande idé, säger projektledaren Ingela Ögren Weinmar.
De utlandsfödda deltagarna studerar antingen svenska och datakunskap genom Hermods studieförbund eller går i mellanstadiet på Prästholmsskolan. Två tisdagar i månaden får de som vill vara med i konstprojektet på Havremagasinet, och när det är färdigt kommer ungefär 150 olika personer ha medverkat.
– Det är ett jättebra sätt att dels möta nya människor och dels träna på att prata svenska. Mycket hänger på språket för att kunna få kontakt med andra och visa vem du är, säger Muhammed Istanbul, en av de cirka 30 personerna som deltog på tisdagens träff.
Själv kom han från Syrien för drygt ett år sedan och för fyra månader anslöt även hans fru och två barn. Båtfärden mellan Turkiet och Grekland var svår, säger han, men ännu farligare var det att korsa gränsen mellan Syrien och Turkiet.
– Du vet aldrig om militären ska skjuta dig eller inte.
– Det är helt galet, säger Göran Lindgren som överhört samtalet, och som leder in de båda på en diskussion om IS och arabiska våren.
Vad tror du är den största skillnaden mellan människor från Boden och människor från Syrien?
– Det är klart det är lite skillnad. Men egentligen inte på människorna, det är bara olika kulturer, säger Göran.
Medan de pratar står de vid en diskho och sköljer av sina händer. Konstprojektet de håller på med är nämligen ett träd i järn och gips, som ska bestå av deltagarnas avgjutna händer.
– Vi ville hitta något där de verkligen får arbeta tillsammans. Nu får de se varandra i ögonen, röra vid varandra och småprata så långt språket tillåter. Det är svårt att få den kontakten när de bara ser varandra på stan, säger Ingela Ögren Weinmar.
Projektet har hållit på i drygt ett år men det är inte alltid samma personer som har möjlighet att delta. Tisdagens träff var den första för både Mahmoud Hamid från Eritrea och Mona Drkalt från Syrien, och därför fick de hjälp att gjuta av sina händer av de ”gamla” bodensarna Ingalill Nordström och Dan Lindgren.
Mahmoud går inte på Hermods utan blev anmäld till projektet efter att ha gått förbi Havremagasinet tidigare under dagen.
– Kom du till Boden i dag? frågar Ingalill.
– Nej han har varit här i ett år, säger Dan innan Mahmoud hinner svara.
Hur visste du det?
– Jag pratade med honom innan vi började. Jag vet att han är duktig på att köra buss och lastbil, han är 43 år gammal och har fyra barn, han tycker om att fiska och att laga mat, men han äter inte griskött, fortsätter Dan.