Boden får storfrämmande

Han för med sig en slags air av glamour, Thomas Deutgen. Kanske är det kostymen, eller det faktum att han sedan väldigt många år tillbaka är en flitig dansarrangör. Ja, missförstå mig rätt nu. Dansband är kanske inte det man generellt förknippar med glamour, men Thomas kan liksom konsten att glittra till det.
När han den 22 mars, tillsammans med Jonas Lundström, ordnar Festkväll på Western farm i Boden, behövs dock ingen extra konfetti. Det står storfrämmandet Lasse Stefanz för.
– När vi började prata om den här kvällen så tänkte jag: Ska det vara något band, ska det vara de, säger Thomas.

Lasse Stefanz är Nordens största dansband, spelar 120 kvällar per år, tog emot sin fjärde Grammis förra veckan och väljer – av förklarliga skäl – inte Norrbotten särskilt ofta. I somras besökte de dock Björknäsparken i Boden, efter att inte ha spelat i länet på tio år, och gjorde succé. De drog närmare 1 200 personer och ingen kunde riktigt förstå det.
– Det här gjorde det såklart lättare för dem att tacka ja. Det står många arrangörer på kö, de har inte direkt problem att få till spelningar, säger Thomas och skrattar:
– Sedan lockade jag med en otrolig massa skålar lösgodis. När rockstjärnorna har kravlistor på 22 A4-sidor är godis och läsk allt de begär.

Ja, Thomas känner bandet väl. Han är en av få personer som kan komma och gå lite som han vill i bandets loger. Förra sommaren skrev han en biografi över bandets då 45-åriga historia och till våren kommer en tv-dokumentär om bandets gångna sommarturné. Den har Thomas gjort tillsammans med Robert Gustafssons produktionsbolag, vilket han känner väl sedan tiden då han turnerade med Rolandz.
– Vi pratade om Lasse Stefanz och kom fram till att vi borde göra en dokumentär. Det har gjorts två stycken tidigare men det har hänt mycket sedan dess och de är så pass stora och har även nått utanför dansbandsscenen.   
Allra sista scenen filmades faktiskt förra veckan och nu återstår bara klippning innan det är dags för visning. Enligt Thomas är det en dokumentär med feel good-känsla, nästan en hyllning, där det inte kommer att hymlas med bandets storhet.
– Nä, det kommer att vara flådigt amerikanskt. De är ju lite så, ganska osvenska för att vara ett dansband. De bryter normen med påkostade scenshower och mycket konfettiregn.  
Ja, hur är de egentligen?
– Å ena sidan är de är medvetna om sin status, å andra är de bönder från landet. De är noga med att träffa publiken och skriva autografer, men de vill också vara mycket ifred. Ett dansband är ju mycket närmare sin publik än andra artister. Dansbandsscenen är oftast lite mindre och lägre och de har publiken mer inpå sig.
 
Festkvällen på Western farm ser både Thomas och bandet fram emot och det blir en helafton med både middag, coverband och tjurridning för besökarna. Tomas menar att platsen är perfekt för Lasse Stefanz, som ju mer och mer dragit åt countryhållet de senaste åren. 
– Sedan är de lite märkliga på det sättet att de börjat locka till sig en väldigt ung publik. Annars brukar det generellt vara fler äldre än yngre i dansbandspubliken. Men de kan dra en tredjedel under 25 år, det är egentligen obegripligt, säger Tomas och fortsätter:
– Men de spelar högt och skramligt och det går helt enkelt inte att värja sig.