Blodsporet från andra världskriget förskräcker

Sveriges insats för Norge under andra världskriget skildras i ny bok.

Eller snarare MOT Norge.

Uppgifterna om de tysktåg som rullade på svenska spår är en tungsint läsning så här 70 år efteråt.

7 november 2012 06:00

Bakom boken står Espen Eidum, 46, journalist på Fremover i Narvik. Titeln Blodsporet - Sveriges bidrag till naziockupationen av Norge säger en del om bokens innehåll.

Söte bror, ett smeknamn på Sverige, verkar inte ha varit överdrivet aktiv med att bistå vårt grannland.

Däremot var våra insatser för att hjälpa Nazityskland med ockupationen av Norge och tyskarnas krigståg i österled omfattande.

Historiebok
Själv kallar Espen Eidum boken för en historiebok till efterkrigsgenerationen. Här finns mängder av uppgifter om hur Sverige lämnade fritt spår för tyska transporter genom landet.

Det hade i åratal pratats mycket i Narvik om de gränsöverskridande händelserna under krigsåren. Ett besök i västerbottniska Bastuträsk 2008 gjorde att Espen Eidum började intressera sig för ämnet.

-  De hade ett bygdemuseum med en utställning om beredskapsåren och litet om tysktågen. I Bastuträsk fanns ett slags fältsjukhus som behandlade tyska sårade.

Vad hände egentligen i Bastuträsk? Varför fanns tyska soldater här? frågade han en äldre Bastuträskare. "Det var hemskt", sade den tillfrågade damen och ruskade på huvudet.

-  Men sedan fick jag inte fler svar. Jag kände då att här var något intressant eftersom det fanns anknytning till vad som hände på Narviksfronten.

Ett omfattande letande i arkiv och annan litteratur började. Allt sköttes vid sidan av journalistknoget på Fremover.

Ett jättejobb. Minst sagt.

Espen Eidum skrattar.

-  Jag tillbringade bland annat en semester med fru och fem barn i Sverige. Hon passade barnen medan jag reste runt till olika arkiv.

Behov
Reaktionerna på Blodspor beskriver Espen Eidum som "överväldigande och enorma".

-  I Sverige finns fortfarande ett behov av uppgörelse med den här delen av krigshistorien. Jag har fått få negativa men många positiva reaktioner. De positiva är till stor del från Sverige.

De tyska transporterna genom Sverige var massiva. Mest känd är permittenttrafiken - permittent är en soldat som har permission. Under 1940-1943 reste 2,1 miljoner tyska soldater till och från Norge. Tågen gick mellan Kornsjö i sydöstra Norge och Trelleborg samt Trelleborg-Narvik.

Försörjningslinje
Vid sidan av soldater fraktades oerhörda mängder gods genom Sverige. Några exempel:

¤ Till Narvik kom under krigsåren 191.250 gods- och malmvagnar med Tyskland som avsändare och mottagare. I fråga om malmen med Tyskland som mottagare. 6.400 vagnar med fisk gick till Tyskland, enligt norska statsbanan NSB:s siffror.

¤ En hittills föga känd godslinje var upprättad mellan Sundsvall och Trondheim. November 1942-oktober 1943 kördes 13.690 vagnar med kol till Norge, kol som tagits sjövägen till Sundsvall. Tyska krigsmakten och rustningsindustrin i Norge behövde kolet.

¤ Också via Luleå gick koltåg. Under krigsåren lossades drygt 25.000 malmvagnar i Narvik med kol från de tyska lagren i Luleå.

Risk
Det var riskabelt att ta manskap och materiel sjövägen till Nordnorge.

-  Att kunna sända detta genom ett neutralt land ... Självfallet ville tyskarna utnyttja detta.

Svenskarna gjorde "butikk" på transporterna som kan ha inbringat 1,5 miljarder kronor i dagens penningvärde enbart på permittenttrafiken.

Hade Sverige kunnat säga nej till Tysklands önskemål om transporter?

-  En intressant och viktig fråga. Så här efteråt finns inget som tyder på att Tyskland ville angripa Sverige. Men Sverige var satt under oerhörd press.

Mot bakgrund till svenskarnas agerande fanns efter kriget en norsk tveksamhet att vända sig till Sverige. Möjligen kan det ha bidragit till att Norge i stället blickade västerut mot Nato.

Espen Eidum har en ny bok på gång, en slags fristående fortsättning på Blodsporet. Lilla Forlaget Kristiansen arbetar dessutom på att ge ut debutboken även i Sverige.

Ur författarens förord:

"Ännu medan jag skriver detta, tre år efter att Blodsporet blev mer än en tanke, har jag en känsla av indignation över det som skedde den gången, alltså för mer än 70 år sedan. Kanske bottnar det i känslan av att vara sviken av någon som du räknade med ville ställa upp för dig i ett avgörande ögonblick."

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Håkan Zerpe