Framför allt kvinnorna tar ett kliv framåt i den populärvetenskapliga storsatsningen.
Mitt i rummet står han: modellen av en äkta viking, befriad från mytens svällande muskler och blodtörstiga blick. Mannens skelett kommer från 900-talet och hittades på en av de äldsta gravgårdarna i Sigtuna. Utifrån DNA-analyser har han nu modellerats fram i vax och kan beskådas på det nya museet ”Vikingaliv”, som breder ut sig över 2 000 kvadratmeter på ett begärligt läge mellan Gröna Lund och Vasamuseet i Stockholm.
– Den här vikingen fanns och såg ut så här, till 96 procent. Han är lite lurig där han står och håller i en yxa, säger Ulf Larsson, före detta vd på Astrid Lindgren-museet Junibacken och en av fyra initiativtagare till satsningen.
Konstnären har valt vikingens uppsyn medvetet: här skildras han som både rövare och bonde.
Medan Sverige har haft ett kluvet förhållande till vikingarna har intresset för nordborna exploderat utomlands, med flera Hollywoodserier i spetsen. Att berättelserna om Nordens historia framför allt fångas upp av andra länder har Ulf Larsson länge velat göra något åt. Han har en lång bakgrund inom turismnäringen, liksom de andra initiativtagarna, författaren LG Nilsson samt grundarna av museet Junibacken: Staffan Götestam och Fredrik Uhrström. Deras startkapital var på hela 110 miljoner kronor, vilket gör Vikingaliv till en av de största privata museisatsningarna i Sverige. Huvudinvesterare och störst ägare är Olof Stenhammar.
– En av de vanligaste frågorna man får från turister är: ”Var har ni vikingarna”? Att få göra det här historiskt korrekt och engagerande är en dröm. Och på Djurgården som är ett av Europas starkaste besöksställen – vi har fler besökare än på Kinesiska muren – det är få förunnat.
Skaparna bakom Junibacken har satt sin prägel: här finns också ett sagotåg. Och om vaxmodellen för vikingen är en man är ciceronen nu en kvinna. Besökarna åker i vagnar genom ”Ragnfrids saga”, där suggestiva miljöer, filmer och musik gestaltar ett vikingaliv. Ragnfrids man har misskött hushållet och för att rädda familjen tvingar hon i väg honom på jakt efter silver. Det blir en strapatsrik resa bland slavdrivare och rövare, ända till Istanbul.
– Vi försöker levandegöra historien med människor och visa att det här samhället inte var så olikt vårt. Plundringen fanns, men också så mycket mer, som bosättningar, handel och kulturellt utbyte, säger arkeologen Mats Vänehem, som står för sagofärdens visuella utformning.
Hundratals experter har arbetat tillsammans för att ge en genuin inblick i vikingalivet. Här kan man se lite av vikingakosten – nötter och korv – och till och med betrakta äkta vikingabajs.
Kläder har sytts upp, och en vikingabåt har byggts av hantverkare enligt gamla metoder, med handgjutna spikar.
Kvinnans olika roller gestaltas i filmsnuttar. Hon var sköldmö, husfru, träl eller völva – en av dåtidens viktigare funktioner. Völvorna förutspådde framtiden inför en resa. Och det var kvinnorna som sydde båtarnas segel – förutsättningen för långväga erövringar.
– De textila hantverken gjordes också av kvinnorna och var ett slags maktutövning. Det här är forskning i framkant, säger Mats Vänehem, som berättar att de senaste tio åren har lett till en helt ny bild av tiden.
Inga hornprydda hjälmar här alltså. I gåvoshopen finns i stället bägare av kohorn, Hugin och Munin-korpar och skäftviska för tandborstning. Att hitta produkter med runor som inte använts i högerextrema syften visade sig svårt, berättar Ulf Larsson.
Initiativtagarna vill motverka att vikingen kapas av högerextrema.
– Vår vision är att berätta att ett kulturellt utbyte alltid har varit en del av vår historia. Vi vill krossa myten om att vikingen bara var en stridsman som slog ihjäl folk, en bild som har blivit annekterad i nationalistiska syften, säger han och får medhåll av Mats Vänehem:
– Ett av våra mål är att bidra till ett tolerantare samhälle genom att man ska fundera över sin historia, utifrån kunskap. (TT)