– Även Carl von Linné trodde på teorin om syndafloden, även om han på sin resa upp genom Sverige påträffat skal från Östersjömusslor långt uppe på land. Något vi idag vet beror på landhöjningen vid kusterna, säger Lars Eleinus som tillsammans med Thomas Öberg författat "Staden som steg ur havet – landhöjningen och landskapets förändring".

Boken ingår i en serie av fyra med syfte att fördjupa kunskapen om Gammelstads kyrkstad som världsarv. I våras släpptes den första delen "Den mångkulturella kyrkstaden"  och nästa år ges de resterande två delarna ut; "Kyrkans och kyrkstugornas sociala arkitektur" samt "Hur man klädde sig till kyrkobesöket".

– Man kan givetvis tycka att landhöjning är ett ganska tråkigt ämne, men landskapet och levnadsvillkoren för människorna har förändrats genom historien på grund av landhöjningen, inte minst i Gammelstad, säger Lars Elenius.

Landhöjningen sker med ungefär en centimeter per år. Det innebär en meter på 100 år.

– Gammelstad utsågs till stad 1621. Det fanns ett annat alternativ vid Lulsundet, men bönderna som hade kyrkstugor förordade Gammelstad. Det innebar att man bara 30 år efter stadens grundande fick flytta staden på grund av landhöjningen. Dessutom fick man förlänga stadens sockebro ut till hamnen fram till år 1737.  Det var dödsstöten för den bryggan som försvann i en höstflod och Luleå hamn tog över.

Men landhöjningen innebar också ny åkermark för bönder och prästen.

– Prästens ängar bar namn som Blöta och Storblötåkern, vilket kan ge en fingervisning om att marken var vattensjuk.

Ett annat perspektiv boken tar upp är den historiska vetenskapliga synen på landhöjningen fram till och med idag, där man som sagts länge förklarade landhöjningen med att syndafloden drog sig tillbaka.

– Först i början på 1800-talet börjar teorierna om istiden att slå igenom och fynden i Aarevaara, där arkeologer hittade härdar, visar att isen smält fortare än man trott. Jägarna följde renarna, det vill säga människan anpassade sig efter landhöjningen.

Det tredje perspektivet i bok handlar om Gammelstadsvikens förvandling, från en misslyckad hamn till ett lyckat naturvårdsområde. Boken är snarare en skrift och är även tänkt som en vidareutbildning för de som guidar i världarvet.

–  Syftet är att skapa en populärvetenskaplig skrift i enkelt format för de som är intresserade, betonar Lars Elenius.