Mats Wikströms visar i en bred exposé otaliga verk ur hans konstnärliga praktik där han pågående rotar i den egna personens plats i tillvaron.
– Tur att man kan ändra sig, säger han.
Det är minst sagt två olika konstnärliga uttryck som tar gestaltning i Konsthallens sista utställning där man firar Luleå 400 år genom att lyfta fram konstnärer från staden. Sist ut är Mats Wikström och Thomas Hämén. Den förstnämnda bjuder in till Mats Wikströms eget universum där närmast 1 000 bilder på konstnären själv tar plats i alla möjliga olika uttryck.
– Jag har sedan 1990-talet jobbat till och från med ett nakenfoto av mig själv. I denna utställning provar jag mig själv i olika sammanhang, men ger förhoppningsvis också en bild av vad det är att vara människa, säger han.
Mats Wikström slutade dricka alkohol år 2009 och har sparat alla treoburkar han förbrukat under den tid han drack för mycket. Nu manifesterade i ett bronskonstverk.
Hans utställning tar som sagts plats i tre olika rum, där det första är ett rum där han exponerar sin egen kropp på alla möjliga olika sätt. Det andra rummet är vigt åt konsten medan det tredje rummet är uppbyggt som ett scenrum där både ett altare, en scen, en loge och ett greenroom byggts upp i en mer lantlig stil än brukligt.
– Det är min kommentar till Luleå Live som just arrangerats. Jag bjuder på Råneå Live där lokala förmågor ges möjlighet att synas. Tanken är att anordna ett arrangemang varje torsdag med musik, poesi och performance, säger han.
Thomas Hämén har gjort ett mycket tekniskt avancerat och ganska abstrakt porträtt av den utbrändhet han drabbades av sommaren 2018 där karriären gick som tåget.
Thomas Hämén har i sin utställning "Dvala" skapat sitt eget porträtt av den utbrändhet han drabbades av sommaren 2018 då han jobbade som en av de konstnärliga ledarna för Luleåbiennalen.
– Karriärmässigt gick det jättebra för mig just denna tid. Förutom arbetet med biennalen ställde jag ut i Moskva, Rotterdam och på Moderna Museet. Men jag mådde verkligen dåligt. Inte minst upplevde jag en rädsla för människor och blev sedan sjukskriven i augusti det året, säger han.
Verket "Dvala" består av en stor kista av samma mått som den internationella standarden för ISO-containrar och är Thomas Häméns porträtt över sommaren 2018 då han drabbades av utbrändhet. "Precis som ISO-containrar upplevde jag att jag skickades runt för att ställa ut konst. Det som påverkade mig mest var den rädsla jag upplevde", säger han.
Det är den känslan och upplevelsen han nu porträtterar genom att bygga en 6X200 meter låda med övervakningskameror, där konstpubliken kommer att få ta del av en instängd nyckelpigas kamp, sprattlande på rygg via skärmar. Närmast ett trolleritrick han ännu jobbar på för att få att fungera.
– Verkets titel, "Dvala" syftar på djur som sänker sin ämnesomsättning, i avsikt att spara energi och överleva extrema men tillfälliga förändringar i levnadsbetingelserna. Utgångspunkten var ett porträtt av min utbrändhet, som inte minst lådan med samma mått som den internationella standarden för ISO-containrar, gestaltar genom min upplevelse då av att skickas runt världen och ställa ut konst. Samtidigt tror jag att verket kan upplevas på många olika sätt, inte minst i samtidens klimathot, säger han.
Verket "Asstral traveler" är formad som en buttplug, gjord av koprolit, 140 miljoner år gammalt fossilt dinosauriebajs, signerat Thomas Hämén.
För att lätta upp stämningen, som han själv uttrycker det, visar han också skulpturen "Asstral traveler" – en buttplug gjord av koprolit, 140 miljoner år gammalt fossilt dinosauriebajs i konversation med filmen "The Moschops" av den amerikanska konstnären Jim Trainor.
– Konstverk som i sig själva är en tidsresa där man får sätta sig in i en helt annan geologisk period, säger Thomas Hämén.