Men för pedagogiken bakom Babblarna går det sämre. ”Karlstadmodellen var mycket mer omtalad för 20 år sedan”, säger professorn Iréne Johansson.
Det råder Babblarna-mani bland Sveriges yngsta och deras föräldrar. Sedan 2008 har klippen med de animerade figurerna Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo gått varma på Youtube – i dagsläget med över 200 miljoner visningar. Det finns även klipp att se på SVT play.
Bakom framgångssagan står svenska Hatten förlag som tagit fram ett helt koncept med de färgglada figurerna som ska göra språkinlärning roligt och inspirerade. Det finns plastleksaker, filmer, gosedjur, böcker och nu även en musikal som turnerar för utsålda hus. Och samarbeten med utländska förlag är på gång. Men historien om Babblarna börjar varken på 00-talet eller på förlaget.
– Babblarna är ett material som jag utvecklade i början på 1980-talet och sedan har det hamnat hos kreativa människor som känt av tidens vindar och gjort någonting som är jättebra på sitt sätt, säger Iréne Johansson, fonetiker och professor i specialpedagogik.
I slutet av 1970-talet var hon färdig med sin doktorsavhandling och började vikariera inom särskolan. Där fick hon träffa barn som satt i sina bänkar utan någon kontakt med varandra, den kommunikation som fanns var den mellan vuxen och barn.
– Det var så det började. I upplevelsen av att det fanns barn i vårt samhälle som var helt inneslutna i isoleringen av sin språkstörning.
Efter studier, efterforskningar och undersökningsgrupper med barn med Downs syndrom utvecklade Iréne Johansson Karlstadmodellen, en modell och pedagogik för förebyggande språkträning.
– Den här förbyggande tanken är på många sätt borta idag. Man väntar tills man gjort tester och testet visar att det finns en störning. Men då är det reparation det är frågan om.
På 1980-talet kompletterade hon Karlstadmodellen med små figurer i olika former och strukturer – Babblarna. Grundtanken var ett material för alla sinnen för barn med stora funktionsstörningar, för barn som inte kunde se till exempel.
Förlaget Hattens grundare, Anneli Tisell, kom i kontakt med modellen när hon övade med sin son som föddes med Downs syndrom. Hon tyckte dock att materialet behövde uppdateras och frågade Iréne Johansson om lov.
Resultatet blev de nya och omåttligt populära figurerna som i dag går att köpa i form av bland annat plastleksaker, pussel, bordstabletter, mattor, påslakan och lampor.
För Karlstadmodellen har det inte gått lika bra.
– Karlstadmodellen var mycket mer omtalad för 20 år sedan, säger Iréne Johansson.
Anledning till det tror hon kan vara att modellen kräver en del ansträngning, engagemang och framförallt kunskap.
– Målet med språkträningen är social delaktighet, och möjlighet att nyttja sin rätt till att vara medborgare. Men det är en lång resa dithän. (TT)