Han snurrade runt i världen innan han bestämde sig för att slå sig ned någonstans.
– Jag listade de 10 vackraste platserna på jorden och valet föll på Tjautjas, där mina morföräldrar bodde när jag var barn. Hit kom familjen varje sommar. Livet här var så annorlunda, mycket friare i jämförelse med vardagen i Västerås, säger han.
Och den nya tillvaron tillbaka i Sverige, som började med en fallfärdig liten stuga vid stranden öster om sjön Tjautjasjaure, har nu växt till en snart förverkligad dröm – en kulturell mötesplats där det bland annat ska bjudas på musikalisk underhållning och god mat för mindre sällskap.
Den fallfärdiga stugan har ersatts av en helt nybyggd, handbilad timring med laxknutar där tvättmaskin, dusch och toaletter just blivit installerade.
– Under byggnadstiden har jag använt utedass, badat isvak och lagat mat på kokplattor. Det är ärligt skönt med bekvämligheter, säger han.
På gården vid strandkanten finns även ett båthus där han byggt en ny scen samt en gammal timring med bastu, kök samt ett rum med 18 bäddar.
– Det var när jag arrangerade "Flottkalaset" som jag byggde rummet med alla bäddar så att artisterna hade någonstans att sova, säger han.
Men förverkligandet av Studio Arktis är inte den enda stora händelsen i år. Daniel Wikslund som insett att han inte längre kan vänta på den rätta partner ville bli pappa igen. Sedan tidigare har en son och två barnbarn i Mexico, men kontakten med den sonen blev inte som han tänkt sig.
– Jag hade inte tänkt att bli pappa och för mamman, som är katolik, hade en annorlunda syn på familjeband, säger han.
Istället planerade han för att erbjuda sin son två världar – Mexico och Sverige. Så blev det inte av olika skäl.
– Det går inte att gråta ihjäl sig för det som blev. Normalt besöker jag min son och mina barnbarn två gånger per år, när det inte härjar en pandemi i världen.
Längtan efter en nära kontakt med ett eget barn fick honom till slut att steget och fråga ett samkönat par om de ville skaffa barn med honom.
– Eller jag skrev ett brev och väckte frågan. Jag hade stött på Katharina Koch-Hartke och Johanna Heinrich tidigare som bor i vackra byn Miekojärvi – underbara och harmoniska människor som kommer att bli fina mammor. Min tes är nämligen att man ska vara många föräldrar, kanske helst fem stycken, säger han.
Daniel Wikslund sticker nämligen inte under stolen med att han inte är intresserad av nappflaskor och blöjor eller att han fortsättningsvis vill turnera och spela musik utan att ta hänsyn till hämtningar på förskola och göra stora kalenderanpassningar.
– Jag kommer att vara en så bra pappa jag bara kan och presentera en värld fylld av musik, språk och kultur för mitt barn, säger han.
Kan du förstå att din syn på föräldraskap kan provocera?
– Visst. Det har jag full förståelse för. Samtidigt menar jag att barn behöver många goda vuxenkontakter. Nu behöver vi inte sätta romantiken på spel utan kan erbjuda två fina världar till vårt barn. Det tycker jag är vackert, säger han.
Redan nu planerar han för barnkalas, barnbowling, blindbock och ett platsbyggt piratskepp på den mer privata övervåningen i den nybyggda timringen.
– Jag kommer att hålla verksamheten separat, men med viss flexibilitet. Av samma anledning har jag skapat en mycket flexibel och mobil scen. Tanken är att scenen ska passa olika konstellationer, men det kommer att vara mycket hantverksmässig musik. Jag vill inte vara beroende av teknik. Framför allt är syftet att skapa en plats där människor kan mötas och njuta tillsammans, säger Daniel Wikslund.