Ida Rödén, Linnea Henriksson och Carolin Koss är de tre sista som ställer ut inom ramen för projektet som heter ”Landscape Takeover” och som är Galleri Systers initiativ till att skapa en motvikt till att i stort sett bara manliga landskapsmålare har lyfts fram och beskrivits i konsthistorien. I och med de senaste årtiondenas ökade fokus på miljö och klimat tycker kvinnorna bakom Galleri Syster att det har blivit ännu mer intressant att lyfta kvinnliga konstnärs landskapsskildringar som ibland även kan inrymma politiska budskap.
Linnea Henriksson från Luleå har gjort en serie som hon kallar Nattbilder.
– Jag jobbar mycket på kvällar och nätter. Det är då när allt har lugnat ner sig som jag får arbetsro.
Tidigare har hon ofta målat lite mer föreställande bilder, men inför den här utställningen har hon valt att fokusera på målandeprocessen och se vad som kommer ut av den.
– Men visst kan man ana trädstubbar, grenar och kvistar i dem – det kommer naturligt för mig.
Ofta har hon flera parallella målningar på gång samtidigt. Det kan man också märka genom att det ibland finns färger som återkommer i flera bilder.
Hon tror inte att hennes mörka målningar är specifikt kvinnliga, utan lika gärna hade kunnat skapas av en man.
Ida Rödén kommer ursprungligen från Härnösand, men bor numera i Stockholm. Under tre resor har hon gjort fynd som har inspirerat hennes skapande – ett ben från Norra kvarken, en fossil från Fårö och en ovanlig sten från Kultsjön i Saxnäs. Runt dessa har hon skapat ett vetenskapligt galleri av keramik, målningar som liknar skolplanscher och handskrivna brev.
I sina verk har hon byggt upp en helt ny värld av utdöda djur och växter tillsammans med en missförstådd vetenskapsman vid namn Johan Falck som levde under 1700-talet. Men om han har funnits på riktigt svarar hon svävande på.
– Det är ju en gråzon mellan fantasi och verklighet, men vår relation har blivit väldigt intensiv. Det är som att vi lever i symbios och han hjälper mig att förstå verkligheten.
Carolin Koss är en tysk-finsk konstnär och filmskapare som bidrar till utställningen med ett filmverk. Hon har dels filmat på en liten ort i Uralbergen som sägs vara världens mest förorenade, dels i orörd natur på Island. Vid en första anblick ser landskapen måleriska och nästan lika tilltalande ut, men i själva verket finns det ett starkt motsatsförhållande mellan dem.