– Även om det är tre separata utställningar löper en röd tråd genom dem. De förklarar varandra och bjuder tillsammans på en helhetsupplevelse, säger Hans Sundvall, konstnärlig samordnare.
Det var när konstkarriären pekade uppåt som Magnus Svensson plötsligt fick nog. Lusten och tilltron till konsten försvann helt enkelt när allt gick som bäst
– Jag fick ett stort konstnärsstipendium, hade utställningar men mådde skit. Jag slutade måla i ett helt år, säger han.
Men längtan till måleriet vaknade så sakta igen – inte minst en målning av hans elev Bror Kajsajuntti väckte lusten till färg och form – men nu med större fokus på den konstnärliga praktiken mer än slutresultatet.
– Jag fick tid till att måla för min egen skull. Det jag älskat att göra i så många år blev roligt igen. Det har varit givande på ett personligt plan med nya upptäckter, säger han.
Nu är han aktuell med sin största soloutställning "This is your captain speaking. Your captain is dead", ursprungligen tänkt att bli hans sista konstutställning, en tanke han nu reviderat. Snarare är det en sprudlande återväckt konstnär med en grundmurad tro på konstens betydelsebärande funktion i världen som är på plats i Konsthallen, omgiven av sina nya verk, symboliskt övermålade på hans äldre målningar.
Men konstpubliken som följt Magnus Svensson lär känna igen hans specifika uttryck och färger som gått i en allt ljusare färgskala. Men om han förut arbetat mer utifrån text upplever han nu att hans målningar är mer instrumentala, för när han beskriver sin konst är det ofta i form av musikreferenser.
– Jag har helt enkelt blivit lite modigare, säger han.
Ett av de andra utställningsrummen är dedikerade till Margareta Renbergs konstnärskap. Förövrigt en av Magnus Svenssons förebilder som följt honom genom åren.
– Jag vet inte varför och hur länge jag känt mig befryndad med hennes konst, men jag tror att jag först fastnade för hennes bruna hudfärger när jag själv målade mycket bruna nyanser, säger han.
Margareta Renberg är född och uppvuxen på Skurholmen, utbildad vid Konstfack och Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Hon var också poet. 1974 kom hennes diktsamling "En tatuerad dams memoarer" ut på Norstedt förlag och fick fina recensioner. Men det är främst hennes konst som ges plats i Konsthallen, även om en handskriven dikt, som handlar om när hon glömde sina vantar vid ett besök i Luleå, finns med.
– Jag skulle beskriva hennes konst som drömsk, lite skruvad och surrealistisk. Men flera målningar innehåller också en hel del humor, säger Hans Sundvall.
Överlag menar han att Margareta Renbergs konst är intimt förbunden med hennes poesi, vilket kan fördjupa förståelsen för hennes konstnärliga praktik.
– Det är svårt för mig att förstå hur politiserad 70-talet var. Margareta Renberg var inte speciellt intresserad av politik utan de eviga värden som konsten står för. Därför hade hon det inte helt lätt, säger Hans Sundvall.
Skulptören Johannes Lindh ställer ut i Konsthall 3. Han var Luleå kommuns konststipendiat förra året och vårens utställning är hans första egna utställning.
Johannes Lindh har gått från fordonstekniskt gymnasium, via metall- och silversmidesutbildning till Konsthögskolan i Oslo där han för första gången jobbade i en mycket större skala.
– Jag har tillverkat många konstsmycken men nu jobbar jag främst skulpturalt, säger han.
Han ställer ut fyra verk – "Famlar 1-4" – träskulpturer som är klädda i kopparplåt som tagit form under en intuitiv process.
– Jag vill att verket ska växa fram under arbetets gång. Det är inte kul annars, säger han.
Även tre målningar av Fredrik Glommé ställs ut, målningar som restaurerats och nu kan visas upp igen.
– Han är en doldis på den norrbottniska konstscenen och levde i Glommersträsk efter avslutad konstutbildning i Göteborg och Köpenhamn. Men det är konst i yppersta klass, säger Hans Sundvall.
Fotnot: Det är ännu osäkert när Konsthallen kan öppna för besökare. Just nu planeras för en öppning den 11 mars men Konsthallen inväntar tydligare direktiv från myndigheter kring öppnandet innan ett slutgiltigt beslut kan tas.