Vi har sett bilderna. De finska barnen som kom med en lapp runt halsen under kriget. De flesta av de cirka 80 000 barn som skickades till Sverige hamnade i Västerbotten, Halland och Norrbotten.
– Det är med andra ord en högst levande, smärtsam berättelse i Sverige som man varken i Finland eller Sverige gjort upp med, säger Anna Takanen.
Skådespelaren, regissören, författaren och tidigare teaterchefen Anna Takanen har satt upp och medverkat i alla möjliga typer av föreställningar, från klassiker till nyskriven dramatik. Men någonstans på vägen började hon närma sig sin egen historia och sitt finska arv som blev det bejublade och storslagna eposet "Fosterlandet" som sattes upp i Göteborg, Stockholm och Helsingfors.
– Det var mitt första möte med den finlandssvenska publiken, säger hon.
"Fosterlandet" spelades under ett år och vid den sista föreställningen blev hennes pappa Timo sjuk. Under de 27 dagar det tog tills han dog skrev Anna Takanen sig ur sorgen – ett manus hon sedan gick med till Albert Bonniers förlag och som utmynnande i boken "Sörjen som blev" som kom ut 2019. Och det är den berättelsen som nu gestaltas på scenen av henne själv tillsammans med dragspelaren Harri Kuusijärvi från finska Tornedalen.
– Min pappa Timo kom 1942 som krigsbarn till Sverige. Då var han fyra år. Hans pappa hade stupat i kriget och min finska farmor hade inte råd med medicin till pappa som fått lunginflammation. Hon ville väl. Alla ville väl men det blev komplikationer. Trots försök att återvända till Finland kom min pappa att stanna i Sverige och blev adopterad när han var 21 år. Och han ville aldrig prata om sin historia eller om Finland.
I den första delen av föreställningen gestaltar Anna Takanen sin pappas historia. I den andra delen gestaltar hon hur traumat påverkat henne själv. En historia om längtan, dubbla lojaliteter, tystnad, sorg och ett förlorat land och språk.
– Jag är inte uppväxt i det finska, trots att delar av min historia finns i öster. Jag var exempelvis den enda i min klass som hade ett annorlunda efternamn. Det blev jag mobbad för, säger hon.
Under de snart 40 föreställningar hon spelat, med premiär i Helsingfors, har hon mött sin publik och tagit del av många smärtsamma berättelser från hemvändande krigsbarn och fostersyskon som alla påverkats på olika sätt.
– En kvinna i Helsingfors berättade om sorgen att tvingas lämna sin svenska välmående prästfamilj och återvända till det fattiga Finland där hennes biologiska mamma inte längre kunde anknyta till henne. Hon hade blivit en svensk flicka. Eller en man i Umeå som berättade om sorgen när hans mosters fosterbarn återvände till Finland. Hon kunde inte få egna barn och hans mamma bestämde då att han fick flytta hem till mostern eftersom hon hade fem barn. Det är otroligt snåriga trauman och krigsbarnen finns över hela Sverige som kostat otroligt mycket. Inte minst eftersom man aldrig bearbetat detta på en politisk nivå. De finska krigsbarnen var trots allt ett politiskt projekt, betonar hon.
"Sörjen som blev" spelades under hösten på olika platser i länet. Nu återstår att besöka Piteå och Kiruna.
– Jag upplever att min Sverigeturné vecklat ut sig till en resa likt ett konstnärligt fredsarbete. Jag menar, i dag lever vart femte barn i världen i en krigszon. Det handlar om 400 miljoner barn. Frågan om vår förmåga till empati är högaktuell, säger Anna Takanen.