Tre konstnären ställer ut tillsammans på Regionhuset i Luleå - som bjuder på en variation av uttryck och berättelser. Från vänster Aron Rantatalos porträtt som tillkom under en mörk tid i hans liv. I mitten ses en av Kornelia Nilsson Wallers bilder av fiktiva städer med många detaljer samt Katt Skarins återerövring av sitt eget jag till höger.
– Idag är jag på en bra plats i livet. Jag har fått rätt vård, är drogfri och blivit pappa för fyra månader sedan. Livet svänger fortfarande men det är inte lika påtaglig, nu när jag fått rätt medicin, säger han.
Aron Rantatalo är utbildad konstnär på Kungliga konstakademin i Stockholm och det var efter den utbildningen han utsågs till Luleå kommuns ateljéstipendiat. Då flyttade han upp till Luleå med sin dåvarande sambo, en stad där även hans mor och lillebror bodde.
– Jag försökte få hjälp av psykiatrin, men här i Luleå kunde de bara erbjuda en gruppterapi för anorektiker, säger han och pekar på sin lite runda mage.
Turbulensen fortsatte, till slut hade hans sjukdom och drogmissbruk, gjort honom bostadslös. Han sov på soffor hos vänner och bekanta samt i sin ateljé – en källarlokal i Umeå. Och så målade han. Abstrakta tavlor i ett halvpsykotiskt tillstånd han nu försöker förstå genom ett konstnärligt undersökande. I samlingsutställningen "Nya perspektiv" visar han därför målningar han gjorde under sin värsta period i livet ("när allt kukade ut") samt nya alster där han söker närma sig de smärtpunkter som tippade honom över gränsen mot en psykos och sjukhusvistelse.
– Jag har alltid varit en mycket bra porträttmålare, men när livet var som värst kunde jag inte få till penseldragen. Jag kunde komponera bilder men var nedstängd på något sätt.
Idag menar han att de målningar han producerade inte var vackra, men intressanta. Han ställer exempelvis ut ett porträtt av en flicka han gjorde när livet var som mest kaotiskt – ett porträtt som berör honom.
– Men var hon kom ifrån och vad mitt undermedvetna ville säga. Det är fortfarande en gåta, säger han.
Även Katt Skarin har det senaste året undersökt sitt eget konstnärskap. Hon kommer från graffittikulturen där hon i stort sätt bara umgicks med killar.
– Jag blev tjejen i denna mansdominerade kultur, inte Katt. Dessutom blev ofta min uppgift att skapa bakgrunder och karaktärer till killarnas peace eller burners (det vill säga budskapet i text, reds anm). Därför har jag under detta år arbetat och utvecklat min egen bild av mig själv, min karaktär och min egen figur, iostället för att lyfta någon annans verk, säger hon.
Katt Skarin, Aron Rantatalo och Kornelia Nilsson Waller ställer ut på Regionhuset i Luleå.
I ett antal självbiografiska verk i olika tekniker har hon erövrat sin egen identitet, bland annat ett självporträtt i tovad filt som berättar hennes historia om sig själv, med en flört till graffittikulturen.
– För mig är dock graffitti lika med spray och bokstäver. Jag kan inte använda spray i min ateljé. Därför jobbar jag inte med graffitti, men kanske gatukonst, säger hon.
Kornelia Nilsson Waller är känd för konstpubliken i Luleå sedan hon och en vän skapade en helt ny miniatyrstad av glasspinnar, mossa, stenar och lavar – en värld som fyllde ett helt rum på Gallleri Lillasyster i Luleå. Nu har hon återgått till tvådimensionella bilder och ställer ut bilder av sina fantasistäder och landskap.
– Min kärlek till miniatyrer och små rum, som öppnar mot att en annan ny värld är möjlig, fascinerar mig. Mitt dockskåp var också min bästa leksak som liten, säger hon.
Och givet finns också ett egetproducerat hem "dockskåp" presenterat under utställningen. Var uppmärksam. Ljuset i miniatyrrummet styrs skickligt av rörelsedetektorer med många detaljer att upptäcka.