I och för sig fann han konsten redan som barn, men en gymnasielärare på Hermelinskolan i Luleå satte en blyerstpenna i hans hand.
– Då fick det vara nog. Jag är intresserad av färg, form och uttryck, inte avbildning. Jag blev med tiden en flitig konstsamlare istället, säger han.
Det blev yrkeskarriären som hamnade i fokus. Efter studier på socialhögskolan i Stockholm återvände han till Luleå 1979 och har jobbat 39 år med HR-frågor, varav 17 år som personalchef på dagens Region Norrbotten inom primärvården.
– Ja, det har blivit ett antal tuffa beslut under min tid eftersom min specialitet varit arbetsmiljö och omställning. Jag har varit med om att minska personalstyrkan från 15 000 till 7 000 under åren.
Men när yrkeslivet började närma sig sitt slut fick han 20 privatlektioner av konstnären Roger Sandberg i 60 års gåva av sin fru.
– Hon ville att jag skulle börja tänka på något annat än jobbet. Och det var en vild och galen man som Roger släppte in i sina ateljé för nio år sedan.
Då hade han redan börjat gå vissa konstkurser på Havremagasinet och Sunderbyns folkhögskola, och överraskade sina arbetskamrater med en utställning på Regionhuset sommaren 2016 tillsammans med Roger Sandberg.
– De blev minst sagt förvånande, säger han.
Men den 22 juli 2018 tar Jan Lundberg en promenad med sin hund. Han har just gått i pension och njuter av tillvaron när en okopplad schäfer känner lukten av hans löpande tik. Tre dagar senare vaknar Jan Lundberg upp, fjättrad vid en sjuksäng, utan möjlighet att prata. En nackskada på C4 och C5 har resulterat i att han endast kan röra sin högra hand som krävde operation i Umeå.
När han sedan flygs tillbaka till Sunderby sjukhus får han ligga på intensivvårdsavdelningen, med en trakeotomi som gör att han inte kan kommunicera verbalt. Några dagar förflyter, stum och orörlig på IVA. Men så anländer hans äldsta vän Ulf Åberg från Skellefteå med ett antal inramade tavlor av Jan Lundbergs konst. Det blir vernissage på intensivvårdsavdelningen i Sunderbyn. Och inte minst tas han trakeotomi ut.
– Jag kunde säga hej till min fru för första gången sedan olyckan. Jag kunde tala! Det var en otrolig dag. En dag fylld av glädje, säger Jan Lundberg.
Sedan det ögonblicket har mycket hänt. Med ett pannben och årsplaner som tog form redan dag två efter uppvaknandet från olyckan har Jan Lundberg kämpat sig tillbaka. Opererad ett antal gånger, men inte minst hjälp av en målbild där han skulle kunna återfå sin rörlighet, har han återfått många förmågor.
– Händerna var som knytnävar, säger han och rör och spretar med fingrarna.
Korta promenader med rullator går bra, även om han behöver viss hjälp av en personlig assistent för att klara av vardagen. Dessutom har hans hus vid sjökanten i norra Svartbyn blivit anpassad. Jan Lundberg har idag en egen ateljé och musikrum på nedre plan i huset som byggdes år 1850 med tillgång till en altan med utsikt över hela staden. Måleriet, menar han, har varit avgörande för rehabiliteringen.
– Det handlar inte bara om att jag ville få tillbaka färdigheten att gripa ett glas eller en gaffel. Jag ville hålla i en pensel igen, säger Jan Lundberg.
Fotnot: Utställningen "Upplevelser" pågår till 4 juni.