Operasångaren Ulric Björklund är på en veckas visit i hemstaden. Nu planerar han och hans familj att flytta tillbaka till Norrbotten. "Operasångare kan bo var som helst eftersom det mesta jobbet gör man hemma i sin ensamhet", säger han.
– Som operasångare kan du bo var som helst eftersom du gör det mesta jobbet i din ensamhet, säger han.
Ulric Björklund har tackat nej till att sjunga på Nobelfesten och Melodifestivalen, vilket kan förvåna alla som hört honom släppa lös sin tenorhöjd. Själv har han egentligen inget bra svar på varför, mer än att hans drivkraft handlar mer om vägen fram till en färdig solistroll än att stå på en scen och mottaga applåder.
– Jag är dessutom ingen exhibitionist. Många av de operasångare jag känner är ganska blyga privat, säger han.
Vi möts i Brändöhamn under ett av Ulric Björklunds besök på hemmaplan. En av hans vuxna söner har tagit över föräldrahemmet och det är också tillbaka till Brändön han planerar att flytta vid återkomsten till Norrbotten.
– Jag har en kompis som säljer sitt hus, men bara till mig, säger han och ler.
Vägen fram till operascenerna var dock inget självklart val för Ulric Björklund. Han beskriver snarare en uppväxt långt från sången där naturen och alla typer av djur intresserade honom.
– Familjen drev också Brändöbussarna som jag senare tog över med min äldre bror.
Ulric Björklund är skogsägare och har under veckan som gått avverkat en del träd som ska bli till virke och ved. "Jag har också beställt ett litet sågverk", berättar han.
Samtidigt var det ingen fest under uppväxtåren om inte Ulric Björklund sjöng, påhejad av sina kamrater. Och när han senare blev anlitad för att sjunga på bröllop och begravningar förstod han att han bar på en gåva – en naturlig tenorröst. Men det var först när han besökte en konsert med Gammelstads manskör och publiken uppmanades att sjunga med som han bestämde sig för att släppa lös sin röst.
– Hela kören tittade på mig och efter konserten sökte Lennart Johansson upp mig. Han, med flera, fick mig verkligen att förstå att jag hade något särskilt och uppmuntrade mig att ta tillvara på det jag fått, säger han.
Han sökte in på operahögskolan i Stockholm, 30 år fyllda, egentligen för gammal för att få en plats bland de utvalda. Men eftersom han redan sjungit en professionell huvudroll och har en röst som bär för de riktigt höga tonerna som tenor kom han in och har försörjt sig som sångare fram till år 2011 då han bestämde sig för att ta en paus.
– Jag kände att jag behövde göra något annat, använda hela min hjärna och kapacitet, inte minst utveckla mitt entreprenörskap.
Ulric Björklund drev under sex år en hälsokostbutik i Stockholm. "Första paragrafen för en operasångare är att hålla sig frisk. Därför tränar jag en blandning mellan styrketräning och gymnastik och har en filosofi runt mat och näringslära", säger han.
Han köpte en hälsokostbutik i Stockholm som han bestämde sig för att driva i tio år, men sålde efter sex år, trots en extremt god omsättning på 18 miljoner på ett år.
– Det var svårt att göra någonting annat än att driva butiken och absolut inte ta några operaroller, säger han.
Och eftersom han bär på gåvan av en naturlig tenorhöjd var rösten intakt efter åren som butiksägare och vägen tillbaka till operascenerna låg öppen igen. Han sticker dock inte under stol med att det finns lättare sätt att försörja sig på än som sångare, samtidigt som han tillhör den skara av operasångare som klarade sig genom coronapandemin.
– Jag hade ett jobb i Oslo när pandemin bröt ut, följt av en anställning på Göteborgsoperan. Jag har varit extremt privilegierad, säger han.
Innan årsskiftet väntar troligen flytten tillbaka till Norrbotten. Ulric Björklund håller på att ta jägarexamen och har köpt skog på Hindersön samt att han beställt ett mindre sågverk för ved och bräder.
– Som sagts, operasångare kan bo var som helst och jag har också en del samarbetsprojekt på gång här uppe. Framtidstanken är att fortsätta att sjunga och såga lite bräder, säger Ulric Björklund.