– Det är nervöst. Jag möter publiken för förstå gången på denna scen, säger hon.
I somras tog den välkända skådespelaren Gunilla Röör över uppdraget som teaterchef för Norrbottensteatern. Nu repeterar hon parallellt föreställningen "Par i narrar" med sitt arbete som chef.
– Vi fick frågan för länge sedan om vi ville gästspela. Då såg vi inga problem, men det är ett undantag. Mitt fokus är att vara teaterchef, säger hon.
"Par i narrar" bottnar i en längtan efter att jobba tillsammans som föddes när det äkta paret jobbade tillsammans med föreställningen "Ilya" på Stockholms stadsteater.
– Vi fastande för narren och vår kärlek till narren som persona, säger Per Sandberg som tagit tjänstledigt från sitt arbete på Stockholms stadsteater för att gästspela på Norrbottensteatern.
Föreställningen har tidigare spelats i Stockholm där pjäsens utgångsläge är en lust till det burleska och överdrivna som både innehåller stor komik men också sorg.
– Narren har historiskt varit en obekväm person i maktens närhet som kunnat säga sanningar utan att bli halshuggen. Men narren har många ansikten. Det finns goda narrar, onda narrar, politiska narrar och narrar som ställer till förtret, säger Per Sandberg.
Paret började med att studera Shakespeares narrar.
– Men vi insåg snabbt att vi inte ville göra ett potpurri av Shakespeares texter. Missförstå inte. Han är Gud, men vi ville undersöka vad som är narren inom oss själva, säger Gunilla Röör.
Bland annat leker de med sin egna erfarenheter från ett långt yrkesliv som skådespelare. Nu i form av ålderstigna arbetslösa narrar, i klart släktskap med förebilderna Helan och Halvan, som får tråkiga uppgifter och inte längre landar de stora, intressanta rollerna.
– Narren kan ses som en bild av teatern. En persona i ett utanförskap som söker ett innanförskap. Under medeltiden var narrar vanliga bland marknadsgycklarna – skådespelare och underhållare – med gatan som arbetsplats. Inget enkelt liv till skillnad från hovnarrar. Historiskt har också skådespelare setts som patrask och kvinnliga skådespelare jämställdes med prostituerade. Jag tänker bland annat på Metoo-rörelsen där skådespelare ställde sig i främsta ledet, även om problemet är universellt. Det känns ibland som att skådespelare drar fram skiten. Det kostar på att förhålla sig till text, chefer, publiken... Då kommer det narraktiga fram, man kan inte säga hela sanningen, men heller inte ljuga för då rasar korthuset, säger Gunilla Röör.
Mycket av föreställningen har de improviserat och lekt fram, inte minst har de hämtat mycket inspiration från renässansmålningar där narrar porträtterats på en mängd olika sätt.
– Många porträtt är djupt rörande. Vad tänker exempelvis denna sorgsna narr, säger Gunilla Röör och visar en av flera målningar av narrar hon sparat i sin mobiltelefon.
Men framför allt har det varit ett lustfyllt projekt, menar Per Sandberg och Gunilla Röör.
– Vi har skrattat mycket. Det är verkligen jättekul att jobba tillsammans med sin partner. Eftersom vi har tillgång till varandra har vi haft mycket gratis och tillsammans med Rikard Borggårds stämningsfulla, fina musik har det blivit en uppsluppen föreställning åt det lite barnsliga hållet, men med svärta, betonar Gunilla Röör.
