Nej, det finns inte kvar så många verksamheter i Malmberget, glasmästeriet är närmast ett undantag berättar David Väyrynen under en stadsvandring bland utblåsta hus, tomma lokaler och en grop som sakta men säkert växer sig allt större. Och just på denna plats får Luleåbiennalens titel ”Tiden på jorden” närmast en ödesmättad innebörd – en titel som anspelar på biennalens tematik och ett utforskande av realismens betydelse idag i samtidens alltmer svårnavigerade tillstånd.
– Vår konstnärliga ambition har varit att fånga upp samtidens komplexa delar till en helhet för att väcka frågeställningar om vem vi är och vad som är meningsfullt under vårt jordeliv, säger Karin Bähler Lavér, curator tillsammans med Emily Fahlén och Asrin Haidari.
Utställningarna i Malmberget kretsar främst kring arbete och idén bakom produktionen där det kollektiva står som subjekt. Här visas delar av biennalens samarbete med Statens konstråd, ”Vävda sånger” i en grupputställning med totalt sex konstnärer. ”Vävda sånger” är curerad av Edi Muka i samarbete med biennalens curatorer och strävar efter att väcka frågor om jorden vi vandrar på och hur vi lever våra liv. I malmberget sammankopplas tankarna med ett lokalt landskap i skuggan av gruvindustrin. Ett tydligt exempel är Hanna Ljungh och Mattias Hällstens ljudverk ”Seismisk händelse, 2017”, en poetisk berättelse om konsekvenserna av människans ingrepp i berget vid gruvbrytning till en fond av Lars Gezelius befintliga mosaikvägg i skolan. Även författaren Linnea Axelssons hörspel ”Välkomnaskolan 2020” återkopplar till utställningen kontext där två röster rör sig runt frågor om vad människor gör mot jorden och varandra.
Luleåfödda Thomas Hämén beskriver sitt verk ”Still life” som både en dikt i stillebenform om tidens relativa verkan och ett hemmagjort experiment som söker svar på frågan om det finns liv i en framtida värld som vi förbrukat.
I en testkammare för åldring, som vanligtvis används för att testa tålighet för olika material, har han planterat en liten stickling av växten Welwitschia Mirabilis i ett återskapat ökenklimat. Växten kallas ofta ”the toughest plant on earth” och återfinns i Namiböknen.
– Den kan överleva i flera år utan vatten och kan leva så länge som 5000 år, vilket gjort den hotad på grund av dess samlarvärde. Genom att planera växten i testkammaren där material åldras på nio veckor som annars skulle tagit sex månader, kommer min planta att ha åldrats 40 år innan utställningstidens slut. Då kan detta konstnärliga experiment kanske svara på om det kommer att finnas någon livsform kvar när värmen stiger på jorden, säger han.
Övriga utställare i Malmberget under Luleåbiennalen är: Aage Gaup, Kapwani Kiwanga Sofia Restorp och Giorgi Gago Gagoshidze. Den senaste med bland annat videoverket ”The Invisible Hand of My Father” – där handen symboliserar ett skiftande ekonomiskt landskap just efter hans far förlorade sin hand i en arbetsplatsolycka 2008.
Fotnot: I samarbete med Norrbottensmuseum visas även fotoutställningen ”Svärta” med Yngve Baum, Jean Hermansson och Odd Uhrbom.