Dagens bild av vikingen skapades av 1800-talets nationalromantiker och vikingatiden är förmodligen mer maskulint genuskodad än någon annan tidsepok – vilket inte vill säga lite.
Det konstaterar historikern Dick Harrison i ”Sveriges historia. 600-1350” där han också lyfter fram en av epokens starka kvinnor, Estrid Sigfastsdotter, vars öde finns beskrivet på runstenar i norra Uppland.
Genuskorrigeringen har han lovat driva även som expertkonsult på det nya upplevelsecentret Vikingaliv på Djurgården, den hittills största svenska vikingasatsningen vid sidan av Historiska museets utställning några hundra meter därifrån.
Den privatfinansierade Djurgårdssatsningen har haft över 100 miljoner kronor i grundkapital. De ekonomiska musklerna och inte minst det turisttäta läget skiljer Vikingaliv från de skrotade svenska vikingaprojekten. Entrébiljetten kostar också 190 kronor per person.
– Det behövs ju en twist av management och marknadsföring också, konstaterar Björn M Jakobsen, museidirektör på Fotevikens friluftsmuseum utanför Höllviken, som sysslat med vikingar de senaste 35 åren och som jämför med brittiska och danska storsatsningar.
– Jag har bara suttit och väntat på något som Vikingaliv.
Under åren har både kommunala och privata vikingabyar och museer runt om i Sverige gått i graven eller tvingats minska kostymen. Vikingabyn i Tofta, Gotland, såldes på Blocket när ägaren gick i pension. Sollerö vikingamuseum i Dalarna gick i konkurs och det kommunala vikingamuseet i Åsunda, Gästrikland, startade med hjälp av EU-stöd men lades ner 2003. Däremot lever det anslutande friluftsmuseet vidare, tack var den ideella föreningen Fafners arbete.
Kristianstad kommun skänkte till slut bort sin vikingaby till markägaren. Och eurodiscostjärnan Martin ”E-type” Eriksson har fortfarande inte lyckats förverkliga sin omskrivna vikingavision nära Mälaren, däremot en vikingarestaurang i Gamla stan.
De nedlagda vikingasatsningarna till trots finns ett stort publikintresse, inte minst från utländska turister enligt Björn M Jakobsen. Filmer och tv-produktioner som ”Vikings” har stärkt vurmen. Till Foteviken kommer varje år utländska tv-team som behöver filma miljöer.
– I Sverige kan vi inte förstå hur stort vikingabegreppet är utomlands. Av våra besökare i Foteviken är 90 procent ickeskandinaver. Samurajerna känner alla till, indianer och cowboys likaså. Det är samma sak med vikingar, säger Björn M Jabobsen. (TT)