Luleåbornas barn kan lära sig spela, sjunga och dansa utan terminsavgift. I Skellefteå kommun var alla kurser gratis ända fram tills för drygt ett decennium sedan. I samma stund som kulturskolan började skicka räkningar slutade de elever som inte hade stöd hemifrån eller kom från socioekonomisk svaga förhållanden, berättar kulturskolechefen Christer Olofsson.
– De försvann. Varje lärare hade kanske två eller tre sådana elever, och det är klart att i ett lärarkollegium på 40 lärare blir det en del.
Samtidigt fick kulturskolan i Skellefteå in 1,8 miljoner kronor i nya pengar och kunde anställa fler lärare för att avhjälpa köerna. Även Sundsvall har, liksom många andra kulturskolor, långa köer och många kommundelar att täcka, men ändå inga planer på att införa avgifter:
– Tar man ut avgifter skapar man också en tröskel som sorterar bort ett antal elever, framför allt från de grupper som vi gärna vill ska komma in i verksamheten. Mycket av det vi gör handlar inte om att hitta morgondagens professionella musiker och dansare utan om att skapa förutsättningar för social integrering. Även en låg utgift gör att man väger kulturskolan mot något annat, säger kulturskolechefen Arne Almroth.
De kommunala kulturskolorna har en sammanlagd budet på 2,3 miljarder kronor och är landets största barnkultursatsning finansierad med offentliga – i det här fallet kommunala medel.
Någon ordentlig undersökning av avgifternas betydelse för elevrekryteringen har aldrig gjorts, enligt Torgny Sandgren, generalsekreterare på Kulturskolerådet, men i kulturskoleutedningens enkät svarade drygt hälften av alla chefer att de såg höga avgifter som ett hinder, även om ännu fler tyckte att de långa köerna till exempelvis piano- och gitarrkurserna var det.
– Vi vet att det är andra saker som påverkar också, vilket utbud man har, vilken pedagogik, hur man informerar, vilka man jobbar med, sådana saker har stor betydelse för vilka man når, säger Torgny Sandgren och framhåller att de svenska avgifterna är låga både i ett nordiskt och europeiskt perspektiv.
Den statliga finansieringen är liten, även om regeringen för tredje året i rad skjuter till 100 miljoner kronor. Extraanslagen delas ut via Kulturrådet, inte för att sänka avgifterna i första hand utan för att kommunerna ska kunna förbättra kvaliteten utan att höja dem. Det är också kommuner med redan låga avgifter som premieras.
Samtidigt syns en svag ökning av antalet kommuner som skrotar avgifterna. Under 2016 var de 16, tre fler än under 2013. Bräcke, Degerfors och Orsa har gjort undervisningen gratis på senare år. I Degerfors togs avgifterna bort under 2015 med argumentet att familjeekonomin inte ska sätta stopp för någon.
Sofia Luthman, kulturskolechef i Degerfors, konstaterar att de äldsta eleverna har blivit fler, men kan ännu inte säga något säkert om reformens effekter.
– I det stora hela utgör inte kulturskolan en så stor post för kommunen, och vinsterna är så otroligt stora som jag ser det. Vi har turen att politiker, tjänstemän och i princip alla jag talar med tycker det är värt det, säger hon. (TT)