Banden knyts, de klipps inte av. Invigning på Sápmiscenen 2024 med Frida Edman och Oskar Ekström från bokmässans ledning, kulturminister Parisa Liljestrand, Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen, Johan Sandberg McGuinne från Tjállegoahte och Patricia Fjellgren.
Vid Sápmiscenen står Tina Harnesk, Arvidsjaur, och signerar sin nya bok ”Mödramärg”.
Hur har mässan varit? Bäst och sämst?
– Omtumlande, rolig och väldigt emotionell! Bäst? Alla koltar i vimlet. Sämst var det fruktansvärda seminariet ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?”. Jag är jätte, jätteupprörd över det.
Det sistnämnda lär bli ett efterspel som Bokmässans ledning får tackla mot bakgrund av hedersgästen Sápmi. Bakgrunden var ett ifrågasättandet av bland annat urfolksrättigheter från Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, och Ola Wong, författare och journalist.
Men vid invigningen av mässan, med Sápmi som hedersgäst, flätades samiska band samman. Jojk och tal ljöd över hallen, det stora bokbordet tunnades snabbt ut.
– Vi har med oss alldeles för få böcker, trots 59 titlar, suckade förläggare Kristina Utsi Boine med DAT förlag i Siejdegávva, Arjeplogs kommun.
Var finns de samiska böckerna på Göteborgs bibliotek? En fråga som Sofia Jannok lyft fram under seminarium om läsfrämjande litteratur med författaren Anna Nutti.
Musikern Sofia Jannok, vars bok ”Mögelgumman” nyligen har bearbetats till lättläst, kunde i ett seminarium om läsfrämjande inte nog understryka hur viktigt det är med böcker.
– Under en period arbetade jag i Göteborg, men på biblioteket hade de inte en enda bok på samiska att låna ut. Varken någon titel till sonen eller mig.
Mat- och hantverksscenen var välbesökt. Fia Kaddik berättade om ost och tillverkning av ostformar i rot och sedan blev det ett kärt möte när krögaren och kokboksförfattaren Tareq Taylor klev upp på samma scen.
Läraren och författaren Anna Nutti Wiandt, Jokkmokk, beskrev sorgen över att inte ha lärt sig samiska under uppväxtåren.
– Min samiska är sönder, som hon uttryckte det.
Idag har hon givit ut två barnböcker på nordsamiska och svenska och engagerar sig i läsfrämjande projekt för att stärka barns samiska identitet och språk.
Det är här det brinner. Samtal om konst med Britta Marakatt-Labba om de djupa såren i Sápmi tillsammans med konstnären Carola Grahn och jojkaren och poeten Simon Issát Marainen. Samtalsledare Anna Sunna.
Exploatering var även ordet när seminariet ”Det är här det brinner” inleddes med konstnären Britta Marakatt-Labba. Vid sin sida hade hon konstnären Carola Grahn och jojkaren, skådespelaren och poeten Simon Issát Marainen.
– Det är många ingrepp på traditionella samiska marker, sa Britta Marakatt-Labba och tog den största vindkraftsparken i Norge, Fosen, som exempel.
Trots att högsta juridisk instans gett de två samebyarna rätt har norska regeringen hittills vägrat rätta sig efter beslutet.
– Det lämnar många sår.
I sin konst, som visades på storskärm, beskrev hon hur renarna drivs mot avgrunden. Klimatförändringarna sker snabbare i norr.
– Det håller på att kollapsa. Alla vaknar tio över tolv.
Frågor som är universella. Seminarium om markfrågor med författarna Elin Anna Labba och Itamar Vieira Junior från Brasilien. Romanen ”Den vassa eggen” av Itamar Vieira Junior har nominerats till det brittiska prestigefyllda Bookerpriset.
Varför älskar du snö? Författaren Andrea Lundgren från Boden intervjuade idéhistoriker Sverker Sörlin som är aktuell med ”Snö – en historia”.
– Jag växte upp med snö, det har präglat hela mitt liv, berättade han och tecknade en bild av det vita fenomenet. Med snön stiger ljuset upp från marken och det vi tagit för givet håller på att försvinna.
– Alla vet vad snöänglar är, eller hur? Vi lägger oss ned i snön och formar en ängel. De står för undsättning som kan ses som en metafor för vårt utsatta tillstånd.
Känslosamt seminarium på mässgolvet med boken ”Glöm aldrig Tintin” där Sanam Gharaee, Luleå, medverkade. ”Jag kommer aldrig att sluta kämpa för att det som hände Tintin inte ska hända något annat barn”.
Det skulle bli mer av den kosmiska varan i ett seminarium om samiska stjärnbilder. För vad händer när en jojkare, som på sina berättarturnéer om mytologiska stjärnbilder, möter en rymdforskare på scenen? Forskaren Jan-Erik Wahlund, docent vid Institutet för rymdfysik, såg fram emot att utvinna mineraler från asteroidbältet och Ánte Mihkkal Gaup oroades över hur ingrepp ska förstöra stjärnhimlen.
Rymden är ännu ett laglöst område som öppnar för exploatering. Redan nu är vi på jorden uppkopplade mot åttatusen satelliter.
– Det går inte längre att känna igen den mytologiskt så viktiga stjärnhimlen, menade Ánte Mihkkal Gaup.
Seminariet bjöd på många skratt när samiskt benämnda stjärntecken som Älgen, Jägaren och Sarva korsades med Jan-Erik Wahlunds vetenskapliga blick där rymdfysiken underbygger – eller raserar – världsbilder.
Smärtsamt samtal om sexuellt våld i krig med författarna Katerina Gordejeva, som lever i rysk exil, och Sofi Oksanen, Helsingfors, med rubriken ”Ryssland, kriget och sanningen”.
Ett drabbande tema om sexuellt våld fick ansikten att blekna. Den exilryska journalisten Katerina Gordejeva berättade om intervjuer i ukrainska flyktingcenter. Resultatet är boken ”För bort min sorg”.
– Den ryska duman beslöt 2017 att avkriminalisera våld i hemmet. Denna rätt att bruka våld mot kvinnor och barn avspeglas nu i kriget i Ukraina där soldater inte behöver räkna med straff för sexuellt våld. De snarare uppmuntras till det.
I seminariet deltog författaren Sofi Oksanen med essän ”I samma flod – Putins krig mot kvinnorna”.
– Att försvaga kvinnors rättigheter har varit en målmedveten politik under Putin. Verktygen är desinformation och propaganda.
Katerina Gordejeva berättade om hur hennes mor aldrig kramade om henne, inte heller hennes mormor. I den judiska familjehistorien fanns en nedtystad våldtäkt av en sovjetisk tjänsteman när den unga flickan sökte hjälp för att hennes föräldrar skulle undgå straff.
Publiken drog efter andan. I nästa seminarirum avhandlades frågan om hur framtiden ser ut för Israel och Palestina. Jan Eliasson, tidigare vice generalsekreterare i FN, väste fram sitt budskap om att den humanitära rätten kränks. För tjugo år sedan deltog han i förhandlingar som ”var nära ett genombrott för fred”.
– Väst måste göra mer. När man underlåter göra det drabbas synen på folkrätten, vilket även självklart drabbar stödet till Ukraina.
Alltid med som tippad Nobelpriskandidat i litteratur: Joyce Carol Oates. Hon tilldelades det första Sjöjungfrupriset i Göteborg. Oates skildrar amerikanska drömmar och mardrömmar i en utgivning som sträcker sig över sex decennier.
Anders Skoglind fick diplom av Svenska Serieakademin: ”Detta var en total överraskning då jag inte blivit informerad innan. Så det blev en riktigt rolig bokmässa det här”.
Börje Ulander, Boden, berättade om Eyvind Johnsons resa till Norrbotten 1976. Börje Ulander är ordförande för Eyvind Johnson-sällskapets avdelning i Boden där författaren föddes och växte upp.
Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson berättade om sin bok "Sejtens hem".
En fantastiskt Bokmässa! Ann-Helén Laestadius och Kathrine Nedrejord var överens om att samisk litteratur tagit stor plats i Göteborg. Boken ”Sameproblemet”, utgiven i Norge, har fått stor uppmärksamhet.
Peter Steggo, språkkonsulent vid Samiskt språkcentrum i Jokkmokk, kände sig som hemma med alla välbekanta ansikten: ”Som på Jokkmokks marknad”.