– Tematiken är närmast outtömlig, menar Mariangela Méndez Prencke, konsthallschef och Ingela Ögren Weinmar, intendent på Havremagasinet.
84 vita vepor med ord plockade från världens nationalsånger fyller en av salarna i den gamla militära förrådsbyggnaden vid Bodens garnison som sedan 10 år tillbaka tjänat som länskonsthall.
I verket "World Words" har konstnären Carla Zaccagnini plockat de ord som repeteras minst två gånger i ländernas nationalhymner. Många militära ord som seger och armé återkommer i många av ländernas sånger men också naturbeskrivningar som sol och berg.
– Nationalsånger anses ju vara unikt och speciellt för varje land, närmast identitetskapande. Därför är det så intressant att visuellt bli varse att många använder samma ord, säger Mariangela Méndez Prencke.
Hon menar att Norrbottens historia med ett flertal minoritetsspråk som dessutom varit förbjudna sätter utställningens tematik i en mycket aktuell kontext. Inte minst i Boden där det för några år sedan bodde människor från 100 nationer men även för henne själv personligen.
– Jag är spansktalande och jobbar varje dag med de svenska orden och språket – hur språket begränsar mig i min kommunikation. Det är tydligt för alla oss som inte har svenska som modersmål. Språket flödar inte, säger hon.
En av de konstnärer som tagit fasta på hur språket skapar identitet är Meira Ahmemulic. I tre videoverk utforskar hon hur språket påverkat henne som andra generationens invandrare från forna Jugoslavien medan den samiska konstnären Sissel M. Bergh i ett större projekt utforskat sydsamiska ord - dess ursprung, namngivning av platser och påverkan på andra språk.
– Språk är inte bara det talande språket. Inte minst kroppsspråket är betydelsebärande i vår kommunikation. Eller språk som skiljer sig mellan generationer, det digitala språket. Egentligen vem får tala, säger Ingela Ögren Weinmar.
Erkan Özgens videoverk "Wonderland" visar med tydlighet att språk är mer än ord. Här berättar en kurdisk pojke, som är stum, en mörk historia från en krigszon. Med hela kroppen levandegörs en brutal berättelse om avrättningar och vattenbrist. Det är djupt berörande.
Det skulpturala verket "VOX" av konstnären Johanna Gustafsson Fürst är skapat under ett konstresidens i Tornedalen. Hon gestaltar i en stålstruktur med reflekterande tyg och strålkastare meänkielis historia i Sverige och hur ett förbjudet språk förkroppsligas i den mänskliga vardagen. Även Carola Grahn lyfter den svenska assimileringspolitikens konsekvenser i verket "Godnatt lille lapp".
– Hon har återskapat den filt hennes far hade när han skickades på internat och visar med tydlighet svenska idéer om samer. Lapp skulle vara lapp samtidigt som de tvingades in i en försvenskningsprocess, berättar Mariangela Méndez Prencke.
Sara Edström medverkar å sin sida med ett antal nyproducerade videoverk där musiken är betydelsebärande.
– Hon bytte konstnärligt media efter en livskris där hon inte minst utforskat den åldrande kroppen och hur den uppfattas av andra. Jag uppfattar det som att hon gjort en resa och genomgått katarsis genom musik, säger Mariangela Méndez Prencke.
Förutom den stora utställningen Språk presenteras två regionala konstnärskap där Olof Marsjas hybrid-figurer breder ut sig i ett unikt universum på samma våningsplan som en ny sida av Erling Johanssons rika konstproduktion visas upp.
– Och med anledning av vårt 10-års jubileum bjuder vi också på en odyssé över våra utställningar, vårt integrationsprojekt och pedagogiska arbete. Samt dokumentation över tokigheter vi sysslat med genom åren, säger Ingela Ögren Weinmar.