– Ramhistorien är en snubbe i Stockholm som åker upp till Norrbotten med sin flickvän Anita för att starta ett kollektiv, säger Linda Wincent och Sven Björklund.
Men berättelsen om tillblivelsen av föreställningen "Kollektivet" börjar egentligen med att kärlek uppstod mellan de två skådespelarna för några år sedan – en kärlek och ett särboförhållande som fylls med skratt och "trams", som de själva uttrycker det. "Trams" som utmynnar i nya karaktärer som kliver i deras vardag – karaktärer som föds i allt från bilfärder, långväga telefonsamtal eller i hemmet.
– Lindas barn har fått stå ut med mycket eftersom vi tycker det är så kul att svamla tillsammans, säger Sven Björklund.
Det är med andra ord en pågående skaparprocess där deras nya karaktärer via instagramkontot idag har cirka 700 följare. En del av dessa karaktärer kommer publiken att få möta i föreställningen "Kollektivet", exempelvis "Kära Gud" som berättar om en kvinna med ett alldeles särskilt förhållande till Gud och som hon skyller alla sina tillkortakommande på. Men också mannen som samlar på porslinsfiguriner, men bara lyckats samla på sig en enda under sin livstid.
– Grundtanken är att det ska vara roligt men det är sällan så enkelt. Humor blir bäst när det även innehåller ett mörker, säger Sven Björklund.
Det var i våras som Gunilla Röör frågade om de ville göra en föreställning.
– Vi har fått fria händer, vilket är både roligt och läskigt. Vi vet fortfarande inte riktigt var det kommer att sluta. Just nu jobbar vi i scenrummet med inspelat material från i somras. Vi kommer att jobba med projiceringar eftersom vi bara är två skådespelare och gör många olika roller, säger Linda Wincent.
Kollektivet som karaktärerna Krister och Anita drar igång i Norrbotten, där den ekologiska odlingen får stå tillbaka för Kristers förtjusning av den kvinnliga kroppen, är med andra en trampolin för det de vill berätta.
– Föreställningen befolkas av en mängd karaktärer, exempelvis Bertil som tältat i grannarnas trädgård i 30 år. Det är berättelser som åker i tid och rum. Det är inte en pjäs som bara utspelar sig på 1970-talet. Idén bakom Krister och Anitas kollektivplaner bottnar snarare i att vi båda gillar gamla 70-talsfilmer och hur de pratar i exempelvis "De kallar oss Mods". Sedan började vi bara improvisera runt den situationen, säger Linda Wincent och Sven Björklund.
Och på frågan hur det kommer att vara att turnera och arbeta med den man älskar, svara de som följer:
– Sven är vansinnigt rolig.
– Nej, Linda är minst lika rolig och vi pussas faktiskt mer än vi tramsar.