Scenografen Stine Martinsen pendlar mellan Köpenhamn och Luleå just nu inför uppsättningen av "Fanny och Alexander". Hon är utbildad scenograf på en stor designskola i Köpenhamn men läste innan dess både litterturvetenskap och teatervetenskap. "Jag älskar berättelser", säger hon.
– Den filmiska förlagan är fantastisk, säger Stine Martinsen.
Ingmar Bergmans stora mustiga epos om teaterfamiljen Ekdal tar alltså plats på Norrbottensteaterns stora scen i höst. 20 skådespelare ska berätta denna historia i 50 olika scener, vilket ställer stora krav, inte minst på logistiken.
– Det krävs smidiga övergångar mellan de olika miljöerna – det mustiga Ekdalska hemmet, den asketiska biskopsgården och den magiska antikvitetsaffären. Dessutom ska det vara lätt att göra scenbyten för alla 20 skådespelare på scenen. Då krävs ett flöde där vi jobbar med skärmar som vrids för att få historien att blomma ut, säger Stine Martinsen.
I dialog med regissören Rasmus Lindberg bestämdes att de skulle utgå från den filmiska förlagan av Ingmar Bergmans stora släktepos "Fanny och Alexander" i Norrbottensteaterns uppsättning.
Men det första hon, tillsammans med regissören Rasmus Lindberg, enades om var att ta utgångspunkt i den filmiska förlagan och tiden runt sekelskiftet där de två barnen Fanny och Alexander blir kronvittnen i berättelsen och ses ur deras ögon.
– Vi berättar om en teaterfamilj där det bland annat spelas teater i pjäsen. Därför har jag jobbat med klassiska teaterreferenser från det antika Grekland som gick ut på att representera det eviga och storslagna. Bland annat kommer Alexander att leka med en dockteater där hans fantasi tar honom bort när verkligheten blir för svår.
Dockteatern kommer också att användas på fler sätt, bland annat när den onda styvfadern brinner ihjäl.
– Det är en scen som kan göras på film men vi var tvungen att hitta en annan gestaltning på teaterscenen. Samtidigt måste jag säga att Ingmar Bergmans filmer är teatrala och därmed tacksamma att gestalta på en levande scen, säger Stine Martinsen.
För att skapa en teatervärld krävs en hel del rekvisita som ska signalera rätt tidsepok.
Inför arbetet med pjäsen har hon sett filmen ett antal gånger, men berättelsen hade legat kvar i hennes minne från första gången hon såg den 1992.
– Då var jag ett barn och förstod inte allt som händer men eftersom "Fanny och Alexander" berättas så bra har det visuella minnet av berättelsen funnits kvar i mig. Det har jag tagit vara på i detta arbete.
Färgsättning är bara en av alla detaljer i scenografiarbetet. På bild sker dekormåleri till föreställningen "Fanny och Alexander".
Processen har dock varit lång. Under ett års tid har Stine Martinsen levt med teaterpjäsen.
– Men jag tycker om det långsamma tempot och ha tid att låta materialet sjunka in och sedan tillsammans med regissören forma en väg framåt. Scenrummet är en helhet. Därför är dialogen med regissör, verkstäder, kostymör, sminkös och rekvisitör mycket viktig. Tillsammans skapar vi en värld för berättelsen, säger Stine Martinsen.