– Det är så många som berörts av hennes liv och hennes död. Hon var en äkta förebild för många kvinnor, säger initiativtagaren Ann-Katrin Tideström.

Sara Danius dog den 12 oktober efter en längre tids sjukdom och fredag den 8 november fördes hon till sin sista vila i Storkyrkan i Stockholm. En begravningsgudstjänst utförd av ärkebiskop Antje Jackelén som i sitt griftetal betonade hennes betydelse "för allt hon har fått ge och betyda".

Men det var inte bara i Storkyrkan som människor samlats för att ta avsked. Även på Norrbottensmuseum har en skara, uteslutande kvinnor, samlats för att minnas en människa vars liv verkligen satt avtryck i deras eget liv, utan att för den skull känna henne personligen.

Somliga iklädda knytblus, Sara Danius eget signum – samt en ceremoni som också inbjöd till knytkalas.

– Jag tänker bland annat på hennes livskraft. Att hon efter sitt cancerbesked bestämde sig för att vara både svag och stark. Hon hänvisade till en fabel där en uppslitande storm drog med sig en stor och stark ek som slutligen hamnade i ett vasshygge. Eken frågade vassen varför "jag som är så stor och stark klarar inte stormen, medan ni, vassen klarat sig". Och vassen svarade "Vi böjde oss efter stormen". Jag tänker att det är många kvinnor som känner igen sig –  att de böjer sig och reser sig upp igen. Och jag är övertygad om att Sara Danius kommer att leva vidare inom Svenska Akademiens historia, långt efter att många av gubbarna som sitter där glömts bort, säger Ann-Katrin Tideström.

Och just hennes gärning som ständig sekreterare i Svenska Akademien, som hon lämnade i februari 2019 som en följd av konflikterna kring den så kallade kulturprofilen, är något många av de som sökt sig till minnesceremonin tar upp.

Ordet är nämligen fritt. Och flera deltagare kliver fram för att hylla Sara Danius som en förebild, en rakryggad människa som berört på flera plan, där ilskan över hur hon behandlades av vissa ledamöter i Svenska Akademien satt djupa spår.

Flera talar också varmt om hennes gärningar som värdefulla för både unga kvinnor och män, att hon trampat väg och att hon visade att det går att ha både djup och yta, samtidigt som man sätter rosor i en vas. Rosor i färgen röd och orange – betydelsebärande färger för alla dem som minns hennes Nobelklänning i rött och orange.