När författaren KG Johansson blev kontaktad av förlaget Swedish Zombies förläggare Jonny Berg fick han frågan om han ville medverka i en skräckantologi med temat ”Övergivna platser”. KG Johansson valde att skriva om sanatoriet i Sandträsk, som nu utgör skådeplatsen för författarens skräcknovell.
– Övergivna platser är utgångspunkten för hela antologin. Jag hade funderat mycket på Sandträsk och sanatoriet. Jag var där för några år sedan. Det var intressant att se platsen själv. Det märkliga var att jag inte hade någon lust att gå in. Vi gick några varv runt huset och kikade in genom några fönster, men det var något i atmosfären som gjorde att det var skönt att åka därifrån, säger KG Johansson.
Sanatoriet i Sandträsk har en lång och mytomspunnen historia. Sanatoriet invigdes 1913 och blev en behandlingsplats för de som drabbats av den ofta dödliga folksjukdomen TBC. Den nuvarande byggnaden togs i bruk 1931. 26 000 människor behandlades på sjukhuset och cirka 16 000 människor dog innanför sanatoriets väggar innan det stängdes 1964. Sedan dess har många myter och skrönor uppstått kringplatsen, där spöken och andar tagit allt större plats i allmänhetens medvetna.
– När jag gick skola var det många som hade familj eller släktingar som varit där. Då var det mer vanliga vårdberättelser om att någon dött eller fått komma hem. Som med de flesta myter så byggs de över tid och så har det också varit med sanatoriet. När jag höll på med den här novellen gjorde jag research och hittade bland annat en sida där folk skickat in sina spökhistorier och berättelser, säger KG Johansson.
I KG Johanssons berättelse blir sanatoriet skådeplats för en novell om svartsjuka, droger, sex och spöken. Även om det aldrig blir helt tydligt i berättelsen så figurerar flera gamla myter om sanatoriet i bakgrunden, där tanken på krematorier och likbränning också har kopplingar till andra, arkaiska berättelser, både verkliga och fiktiva.
– Jag såg en dokumentär om Nürnbergrättegångarna där personer vittnade om skrikande barn. Det berodde på att gasen tagit slut i Auschwitz och att man därför slängde in barn levande direkt i ugnarna istället för att gasa ihjäl dem. Om Sandträsk finns liknande berättelser om krematoriet och människor som hört barn skrika på nätterna. Det finns något i det här med ugnar som fortfarande triggar fantasin och vår känsla för skräck, säger KG Johansson.