Rivningsbilden av byggnaden Hälsan i Antnäs lördagen 9 maj i Norrbottens-Kuriren visar en osorterad hög av bråte, mest bräder. Underst anar man bilat timmer, alltså rester av husets timrade stomme. Vilken är då den stora historia som Hälsan bär bud om?
I byggnaden har de två krafter verkat som i hög grad format det senaste dryga seklet i Sverige, i Nederluleå och även i Antnäs. Här syftas på marknaden och den offentliga sektorn, närmare bestämt varumarknaden och sjukvården. Hälsan har burit på kraftfullare och större historia än någon annan byggnad i byn, eller i någon av Sörbyarna, under den långa moderniseringsepoken av samhället.
Det började med Frans Fridolf Jansson som i början av 1880-talet köpte en stor tomt vid kustlandsvägen ur det sönderfallande hemmanet nr 11, den ursprungliga Orr-gården. Samtidigt hade han gift sig med skollärare Åslunds dotter Emma Charlotta. Frans Fridolf var ung, född 1856, kraftfull och med sinne för affärer. Hans diversehandel var inrymd i den äldre timrade huskroppen parallellt med landsvägen och i vinkel lät han bygga till en stor och pampig bostadsdel. Hushållet var stort, mest tjänstefolk, bodjungfrur, pigor och drängar. Stilfull ladugård i huggen sten. I affären öppnades även poststation 1889, den första i sörbyarna, Jansson var föreståndare.
Detta var första gången varor av alla slag kom till Antnäs. Mest dagligvaror, men han kunde också mot beställning förmedla kapitalvaror som nymodigheten slåttermaskin. Leveranserna kom med ångbåt till hans egenanlagda stenbrygga i Antnäsviken. I Norrbottens-Kuriren lockade han med reklam om bra varor till lågt pris. Näringsfriheten var en ny företeelse. Antnäsborna häpnade inför marknadsekonomins lockande varuflöde, köpkraften var dock svag hos de flesta.
Jansson flyttade 1898 till Överluleå, han torde ha närt förhoppningar om goda affärer som en följd av ökande skogsavverkning i inlandet. Därvidlag var det skogfattiga Nederluleå inget att hoppas på. Minnet av Jansson levde kvar länge i Antnäs, han hade gett byborna en föraning av det konsumtionssamhälle som efterhand skulle prägla 1900-talet. Två misslyckade och kortlivade handlare följde efter varandra i Janssons fastighet och 1906 etablerades en helt annan verksamhet i huset.
Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos köpte affärsfastigheten i Antnäs och öppnade där 1906 den första specialiserade sjukvårdinrättningen (18 sängplatser) i länet mot den fruktade lungsoten. Dess förste läkare Gustaf Neander blev en legendar i bygden. Neander var en social upplysningsman med stor resning. En senare läkare som länge lät tala om sig var Georg Wadenius.
Hälsan arbetade mycket med sanitära kampanjer men själva vården kunde inte hindra en stor dödlighet bland patienterna. Den slutgiltiga vändningen kom först med de nya mirakelmedicinerna runt 1950. Som tuberkulosanstalt upphörde Hälsan 1947, alltså innan de moderna antibiotikamedicinerna hade kommit i bruk. Inrättningen omnämndes i bygden alltid med tacksam respekt, men också med fruktan. Hälsans egen likbod revs i mitten av 1950-talet, dess arkitektur påminde lätt om ett lusthus, den känsla den ingav var dock vällustens motsats.
Efter sanatorietiden användes fastigheten som annex till Ingridhems barnhem under några år. Efter cirka 50 år som vård- och omsorgsinrättning i landstingsregi omvandlades Hälsan strax före mitten av 1960-talet till ett kommunägt hyreshus, främst för äldre.
När historiska minnesmärken, även lokala och oansenliga, försvinner, är det många som tänker till, varför har just detta fastnat i minnet och varför var det något mer och större än det syntes vara. Så är det med byggnaden Hälsan i Antnäs, åtminstone för 65-plussare i bygden. Många äldre byggnader måste av ”tekniska” skäl skatta åt förgängelsen. Och även om Hälsan nu fysiskt är borta, så finns huset kvar för det inre ögat.
Byggnaden stod där under nära ett och ett halvt sekel. Där fanns under 70 år moderniseringens starkaste krafter, den ekonomiska marknaden och den politiska offentliga sektorn. Det är inte svärmisk nostalgi utan snarare historisk klarsyn att låta sig påminnas om rötterna till det välfärdssamhälle som tack och lov varit en självklarhet sedan andra halvan av 1900-talet.