– Jag vill ge dragspelet en större publik och ett förnyat sound, säger riksspelman Fredrik Hangasjärvi.
På lördag håller dragspelaren och riksspelman Fredrik Hangasjärvi konsert med sina vänner på Ebeneser – men de som förväntar sig en klassisk dragspelkonsert kommer nog att bli besviken. Efter många år som medlem i Raj Raj-band har han samlat ihop ett band med en ny inriktning där dragspelet möter pop, country och blues. Dessutom medverkar Sanna Kalla från The Magnettes på sång med bland annat några av Fredrik Hangasjärvis som hon skrivit sångtexter till.
– Jag kände att det var dags för något nytt. Efter 23 år är Raj Raj-band lagt på is. Vi har nog alla känt att vi behöver gå vidare i vår utveckling och med ett dragspel kan man spela vad som helst. , säger han.
Det var år 2013 som han utsågs till riksspelman efter att ha spelat dragspel sedan han var fem-sex år.
– Min pappa, farbror, mina kusiner, farfar och hans bröder spelade alla dragspel. Därför blev det naturligt att jag valde dragspel. Nu vill jag inspirera den yngre generationen att hitta fram till detta fina instrument. Jag menar av allt jag håller på med i mitt liv är musiken alltid positivt. Folk är glada och det blir sällan konflikter och diskussioner som det kan bli inom andra yrkesområden, säger han.
Fredrik Hangasjärvi berättar att han har många planer framöver och vill ta hans musik längre än Norrbottens gränser nu när han själv bestämmer. Så gott som självlärd, jobbar han inte med noter utan spelar in låtar på sin mobiltelefon som han sedan jobbar vidare på till han är ganska nöjd. Det svåra, menar han, är att avgöra när en låt är klar.
– Det är lustigt hur lyssnandet kan förändras från dag till dag, säger han.
Målet är att kunna leva mer på sin musik. Idag är det hunduppfödning av älghundar och renskötsel på hobbynivå sätter mat på bordet i hemmet i Korpilombolo. Men som sagts, planer finns på att turnera längre söderut och i Norge.
– Musikern Markus Falk sa en gång att jag var född till att spela dragspel, att jag fått en gåva. Och nu känns det så, även om det tog nästan 50 år för mig att inse det. Idag är jag stolt över att jag kan spela och att det kommer publik för att lyssna. Tidigare bad jag nästan om ursäkt när jag kom med mitt dragspel. Och visst har utnämningen till riksspelman betytt mycket – en sorts bekräftelse på att jag kan spela, inte minst inom musikerkretsar. Att bestämma mig för att åka till Uppsala och spela upp för juryn är det bästa jag gjort inom musiken.