Replik
Luleåbiennalens curatorer replikerar Anders Alms krönika
När vi skriver det här är det Luleåbiennalen 2020 års sista helg, och vi förbereder de avslutande dagarna online och på plats – några få organisationer kan fortfarande hålla dörrarna öppna för publik: Galleri Syster, Vita Duvan och Havremagasinet. I övrigt förblir utställningarna stängda in i det sista, allmänna restriktioner ligger till grund för dessa beslut.
Det har varit en ytterst märklig tid att arbeta i, och att trots allt genomföra en av Sveriges största konsthändelser mitt i en pandemi. In i det sista visste vi inte om biennalen alls skulle kunna öppna och med öppethållande följer ansvar för besökarna: Inget uppmuntrande till resande mellan utställningsplatser varken nationellt eller regionalt, ingen offensiv marknadsföring som leder till att för stora publikgrupper samlas på en plats, ett biljettsystem för att i förväg planera sitt besök. En synnerligen knivig situation av genomförande och tillbakahållande, särskilt med 2018 års biennal i ryggen: en publik succé både på lokal, nationell och internationell nivå.
Vi bestämde oss för att hålla biennalen vid liv trots en extrem situation, konstnärer har producerat nya verk och vi har kunnat bidra till konstnärer och kulturarbetares försörjning i en svår tid. Luleåbiennalen är en komplex väv av samarbetspartners och platser, konsten tar plats i okonventionella utställningsrum, i fyra orter i Norrbotten och nio utställningsplatser och med 40 lokala och internationella konstnärer. I en rådande pandemi har en sådan struktur medfört att det uppstått glapp, ovissheten har stundtals lett till en fördröjning i boknings- och skyltsystem och information i andra kanaler. För detta vill vi verkligen be om ursäkt!
Vad gäller öppethållande och säkerhetsåtgärder för att skapa trygga utställningsplatser har vi under hela den gångna säsongen gjort vårt yttersta för att vara så lyhörda och anpassningsbara som vi bara kunnat. Vi begränsade antalet besökare men i vissa fall fick vi helt stänga. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att konstens rum offras till förmån för öppethållande av till exempel shoppinggallerior och gym (verksamheter med kommersiella intressen). Att kulturen och kulturinstitutioner ska bära en så stor del av det tunga lasset att ta oss igenom corona-krisen tror vi kommer att få konsekvenser långt framöver för det redan så sårbara svenska kulturlivet.
Vi tycker som Anders Alm att det är olyckligt att vi inte kunnat vara närmare vår publik. Men som många andra har vi ställt om till en parallell digital närvaro och på så vis har vi kunnat nå alla de som har velat besöka oss men inte kunnat. Vi har producerat guidade video-visningar av utställningarna på Luleå konsthall, Norrbottens museum, Galleri syster, Vita Duvan, Välkommaskolan och Silvermuseet som finns tillgängligt på vår hemsida, www.luleabiennial.se. Där finns också en radiokanal fullspäckad med konstnärssamtal, ljudverk och inläsningar av nyskrivna essäer. Vi publicerar också en digital journal som fördjupar biennalens teman och perspektiv. Vi kan med glädje berätta att under 2021 reser utställningen Svärta: Svenska fotografer i den tunga industrin, 1968–74 med Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom vidare till Gällivare museum och Erik Thörnqvists installation på Norrbottens museum får under våren äntligen möta sin publik.
Längs vägen lär man sig mer och mer om hur att bäst agera i en för alla helt ny situation. Vad vi som curatorer har förblivit förvissade om är dock konstens kraft i ett samhälle – och betydelsen av att hålla kulturen vid liv trots att krisen pågår runt omkring oss.