Kerstin Wixe var samtalsledare när Maria Lind och Marie-Louise Ekman möttes i ett samtal om konst och dess villkor på Råneå konsthall.
Det är ett långt konstnärskap som ges plats denna fredagkväll i Råneå konsthall – ett samtal där en konstikon och en konstcurator möts i ett samtal under ledning av samtalsledare Kerstin Wixe.
– Det stod sex stolar när vi var här i eftermiddags. Nu, wow, vad många ni är, säger Marie-Louise Ekman när hon med ett stort leende intar scenen.
På den högra sidan sitter Maria Lind, konsthallschef för Kin museum för samtidskonst som möjliggjort att Marie-Louise Ekman för första gången ställer ut i Norrbotten.
– Jag är en riktig storstadsråtta. När jag kommer till Skåne blir jag ärligt förvånad att de talar svenska. Jag har ingen koll på var jag ställt ut, eller var städer ligger i landet, men nu har jag nästan varit med om en älgolycka, säger Marie-Louise Ekman.
Lite skakad, men extremt vital, har Marie-Louise Ekman, extrem koll på mycket, men årtalen lämnar hon med varm hand till Maria Lind som följt och lyft fram hennes konstnärskap under åren med start 1998 då Maria Lind curerade den första och största retrospektiva utställningen av Marie-Louise Ekmans konstnärskap på Kulturhuset i Stockholm. En utställning med målningar, filmer, tv-serier och den nyskrivna pjäsen "Godnatt Herr Morris", med hennes framlidne make Gösta Ekman, fyllde hela Kulturhuset – totalt 150 verk.
– Marie-Louise har alltid varit tydlig som människa och konstnär, men otydlig i konsthistorien. Jag började redan på 1980-talet att intressera mig för feministiska och kvinnliga konstnärskap och fick syn på Ekmans verk "Fiskbullar i hummersås" på Moderna museet – ett underbart textilt verk i siden. Men jag hittade inga texter om henne. Däremot om hennes manliga generationskollegor. Då fick jag på egen hand lära mig mer, säger Maria Lind.
Idag står det klart att det är två goda vänner som möts och samtalar denna fredagskväll i ömsesidig respekt för varandras yrken.
– Jag skulle beskriva att mitt konstnärskap alltid berättar om över- och underordning – barn i förhållande till vuxna, den som har makt i förhållande till de som underordnar sig makten. Jag skulle säga att alla mänskliga relationer bygger på maktförhållande, säger Marie-Louise Ekman.
Maria Lind å sin sida lyfter inte minst barnets perspektiv och en frimodighet som hon menar präglar Marie-Louise Ekmans konstnärskap – något inte minst titeln på utställningen "Man får göra som vill", som visas på Råneå konsthall, vittnar om.
– Inte minst är det fantastiskt att få återrepresentera Maria-Louise konst för nya generationer, menar Maria Lind.
Under samtalet återkommer Marie-Louise Ekman till tiden hon tillbringar i sin ateljé. "Den bästa platsen", betonar hon. Samtidigt talar hon uppskattande om sin långa karriär som chef både på Kungliga konsthögskolan och Dramaten.
– Jag tycker om att vara chef. Då har man möjlighet att förverkliga det man vill. Däremot har jag i mitt ledarskap varit tydlig med att arbeta för att bryta upp hierarkier och maktstrukturer. En scenarbetare kan ha många goda tankar och idéer värda att lyfta på en arbetsplats som av tradition varit förbehållet den konstnärliga personalen. Men det finns urusla regissörer och skådespelare också. De finns i alla yrken, säger hon.
Slutligen en fråga om de två böcker hon gett ut i samband med hennes framlidna man skådespelaren Gösta Ekman sjukdom och bortgång.
– Det var två projekt jag gjorde med Gösta. Det gjorde mig gott, säger Marie-Louise Ekman.