– Vi har bjudit in de vi gillar som människor och konstnärer, säger Mats Wikström, projektledare för Råneåbiennalen 2022.
Det är tredje gången som Råneåbiennalen hålls under drygt en månads tid på olika platser i Råneå älvdal. Biennalen som en gång började som en ironisk kommentar till storebror Luleåbiennalen har mognat och står på helt egna ben.
– Vi har numera en hyfsad finansiering från Kulturrådet, Luleå kommun, konstkonsulenten och Resurscentrum för konst. Vi är nöjda, säger Jonathan Bergström som tillsammans med Mats Wikström och Råneås kulturförening arrangerar biennalen.
En av de konstnärer som ställer ut vid invigningen är Kristina Nilsdotter. Hon visar två skulpturer med skilda tematik. "Kerstin ska rädda alla djuren" berättar om flera av de arter inom djurriket som är på väg att utrotas.
– Jag undersökte vilka arter som är hotade inför en utställning med temat "Utopia". Exempelvis håller den vitryggade gamen i Indien på att dö ut på grund av att man medicinerar boskap med diklofenak, säger hon.
Den andra skulpturen "Sovande farkost" anknyter till tankar om den mänskliga tillvaron och upplevelsen av att närma sig andra själar. För Kristina Nilsdotter som har lång erfarenhet med att leva med schizofreni och röster finns ytterligare en dimension av att färdas genom livet med fler än henne själv.
– Det har jag bara fått acceptera, säger hon.
Redan sju år gammal visste Kristina Nilsdotter att hon skulle bli konstnär, men väg dit har varit krokig och smärtsam. Efter två år på högskolan "Mejan" i Stockholm fick hon en psykos. Då var konsten så förknippad med ångest att det tog lång tid att hitta tillbaka till bildspråket.
– Många blir hjälpta av vården och inte minst bilder kan vara en bra rehabilitering när man saknar språk. Så var det inte för mig när tillvaron var helt oförklarlig och skrämmande. Mitt mål var att ta mig bort från tvångsvården 1995 på Huddinge sjukhus
Hon sökte in till Umeå konsthögskola och kom in, men avslutade sina konststudier. Några år senare började hon istället läsa teoretisk filosofi och idéhistoria.
– Jag behövde de gamla tänkarna för att bättre kunna bearbeta vad jag varit med om. Jag hade gärna fortsatt i den akademiska världen, men det är faktiskt svårare att överleva som filosof än som konstnär, säger hon.
Nu har hon påbörjat ett konstprojekt där hon kommer att återvända till de mest smärtsamma tio åren då hon var som mest suicidal. De erfarenheterna har hon samlat i en bok som också används som utbildningsmaterial inom psykiatrin, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
– Jag är mogen att närma mig mina smärtpunkter, inte bara för mig själv utan också för andra. Jag har föreläst mycket om psykisk ohälsa, inte minst för att bemöta alla fördomar och hjälpa andra i samma situation och deras anhöriga, säger Kristina Nilsdotter.
Under invigningsdagen håller också biblioteket i Råneå en litteraturdag, samt att Råneåbiennalen håller en rullatorprocession från torget till kyrkan där Råneås dagverksamhet visar upp sina alster.
– Många som deltar i dagverksamheten behöver rullatorer. Därför gör vi en rullatorprocession som en historisk blinkning till de processioner som skett i Råneå. Bland annat gick man i procession med sina kor, det har jag sett på gamla fotografier. Därför kommer också olika processioner att bli ett inslag i kommande Råneåbiennaler, säger Mats Wikström.