Det är inte många som tar sig igenom nålsögat att bli utgiven på ett etablerat bokförlag. Psykologistudenten Ella-Maria Nutti har gjort det inte bara en, utan två gånger. På semester från psykologstudierna i Umeå är hon under sommaren tillbaka i Gällivare där hon tillsammans med sin far sålt suovas, samtidigt som hon förbereder sig för lanseringen av hennes andra roman "Till träden" innan studierna på Umeå universitet startar igen.
Och precis som hennes debut "Kaffe med mjölk" går det samiska arvet som en röd, eller ärligare ljusrödtråd, genom berättelsen. Det lågmälda tilltalet. Tystnaden och inte minst en mångfacetterad, tämligen försonlig blick på ett kulturellt arv som öppnar för en vidare förståelse och dialog, snarare än konfrontation. Jag vet inte om Ella-Maria Nutti skulle hålla med mig, men förmedlingen av att möta motstånd i sin kultur och identitet från en majoritet är inte endast platsbunden. Den är universell. Själv har hon medvetet valt att inte ge hennes gestaltningar namn. Det finns en mamma, syskon och inte minst en huvudkaraktär och hennes pappa som efter en olycka vid en skotertur på kalfjället tvingas vandra i snöstorm och söka tillflykt i en översnöad boning för samer.
– Min första roman handlade om en mor/dotter relation. Min andra om en dotters relation till sin far. Huvudkaraktären är psykologstudent, precis som jag själv. Och ja, jag lekte länge med att döpa min huvudkaraktär till Ella-Maria, eftersom jag ville leka med föreställningar vi alla har om en romanberättare. Att vi blir nyfikna på personen bakom romanen och tror att den är självbiografisk, säger hon.
En kittling av lite skvaller kanske. Eller en litterär väg att förstå inte bara sig själv, utan ett sammanhang bortom snöstormar, utedass, utfrusna boningar, stearinstumpar, ved och förmåga att överleva i arktiskt klimat.
För precis som huvudkaraktären har Ella-Maria Nutti erfarenhet av en smärta bortom förklaring. En smärta där benen inte bär, och där tyngden av sina smärtproblem skapar distans till andra människor. För tänk att ibland inte klara av beröring utan att det gör ONT.
"Till träden" berättar om en samisk erfarenhet, där huvudkaraktären varken är nog svensk, men samtidigt inte nog samisk. En berättelse om den tudelade kulturella identitet som många är bekanta med. Kanske inte minst tystnaden i Malmberget/Gällivare.