Stipendiet är på 100 000 kronor och fyra glada och rörda stipendiater fick kliva fram till podiet och få höra motiveringarna som bekräftar att det arbete de gör har betydelse för andra:
Victoria Andersson, konstnär, lyckas mästerligt fånga både protest och lovsång i samma bild. Med nål och tråd broderar hon sig in i våra hjärtan med både humor och allvar.
Daniel Wikslund, musiker, omfamnar med sitt pulserande fiolspel och sin jordnära berättarkonst de existentiella livsfrågorna där lek och allvar går hand i hand och kärlek och uppbrott går sida vid sida.
Camilla Blomqvist, litteratur/drama, lyckas med sina rötter fast förankrade i Ersnäs sträcka sina grenar högt mot poesins himmel utan att tappa balansen.
Jouni Vesa, dans, har med sin förståelse för dansens gränslösa kraft berört och inspirerat mängder av unga människor till att ta sina allra första danssteg.
Daniel Wikslund berättade i sitt tacktal att 100 000 kronor är ungefär en årslön för honom, och gav han tips på hur han som kulturarbetare lyckas överleva på den summan.
Han sjöng om sin drivkraft, längtan: Jag vill ut. Utan längtan, utan drömmar skulle livet stå still. Inte veta vad du vill.
Att stipendiet underlättar vardagslivet intygade samtliga stipendiater, eftersom det arbetet de utför kanske inte alltid leder till inkomster.
Jouni Vesa, en av grundarna till Exiled Dance Crew, arbetar till exempel halvtid inom hemtjänsten, kvartstid på kulturskolan i Jokkmokk, och undervisar även på annat håll, samtidigt som han är med i föreställningen Boxx305 och tar frilansuppdrag.
– Pengarna betyder jättemycket, och äran, att bli hyllad, är helt fantastiskt. Det är också ett stort steg för street, breakdance och hiphop, som är en ung kultur, att få uppskattning på landstingsnivå, säger han.
Själv började han dansa som ung i Katrineholm och fastnade nästan omgående.
– När man hittar sitt kall och stora intresse i livet går det snabbt, säger han.
Camilla Blomqvist nämnde amatörteaterföreningen i Ersnäs stora betydelse för henne när hon som tonåring hittade dit och längtan till teatern föddes.
–Jag är tacksam för den nya värld som mötte mig där som tonåring och jag tackar alla politiker, konstnärer och ideellt arbetande människor som gjorde det möjligt.
Priset blir en buffert för perioder då det inte går så bra.
–Jag får tid att utveckla något som jag inte vet om det leder till inkomster, jag får ägna tid åt att utforska något som jag är nyfiken på.
Victoria Andersson arbetar för närvarande med en utsmyckning till lasarettet i Enköping. Ett av hennes broderier hänger i foajén till Norrbottensteatern.
Att hon får stipendiet är överväldigande, säger hon.
– Det är lite ogripbart, så stort. Det känns som ett kvitto på att det man gör lämnar ett avtryck. Det är svårt att föreställa sig det när man är i arbetsstadiet.
Daniel Wikslund befann sig mitt i en skivinspelning i Umeå med Fredrik Isaksson, riksspeleman från Pajala, men tog ledigt för att närvara vid ceremonin.
– Det jag jobbar med är till mesta delen ett ensamt arbete. Kanske en procent av tiden syns jag utåt. Det är ensamt och lätt att bli självkritisk.
– Det här stipendiet är något som blåser liv i den där glöden som jag alltid har, självförtroendets stärks, jag kan fortsätta med det jag gör. Det här är den finaste bekräftelse som man kan få i Norrbotten.
Förutom Rubus Arcticus delades även ett Heders och förtjänststipendium ut till KG Johansson, professor i rockmusik. Hans mångåriga insatser inom litteratur ohc musik vittnar sammantaget om en unik och imponerande kulturgärning, enligt motiveringen.
Sofia Henriksson fick landstingets idrottstipendium för aktiva idrottare, och Thomas Karlsson fick det som ledare.