Sara Åström från Gammelstad i Luleå var framgångsrik inom den alpina grenen innan hon lade karriären på hyllan 24 år gammal, då med efternamnet Rönnbäck. Anette Sandlund från Skellefteå var en av spelarna tillsammans med Hanna Marklund i det framgångsrika fotbollslaget Sunnanå på sin tid.
– Idrotten har lärt oss sätta upp långsiktiga mål. Det har hjälpt oss i romanskrivandet, säger Sara Åström.
Det var för ungefär tio år sedan idén om att skriva en roman tillsammans föddes. Intresset för litteratur har de närt under sin 20 åriga vänskap, ända sedan de träffades under studietiden i Umeå.
– Böcker har alltid varit ett naturligt samtalsämne och när jag fick berättat för mig en sann och levd historia om en socialt isolerad flicka, insåg jag att här har vi en intressant story att bygga vidare på, säger Anette Sandlund.
Men livet kom emellan, med barn, arbete och andra förpliktelser. Det var först för tre år sedan skrivprocessen tog fart i ett sorts undersökande över möjligheten att nå målet – en utgiven roman. I ett gemensamt molndokument skrev de var och en på sitt håll, med möjlighet att följa varandras skrivprocesser i realtid.
– Det var ganska spretigt från början. Vi skrev olika scener med våra egna språkliga röster. Det var först senare vi började lägga ett pussel med alla scener för att få en röd tråd genom hela berättelsen, säger Anette Sandlund.
Sidohandlingar refuserades. Det språkliga filades till en mer enhetlig språkdräkt och ramhandlingen framstod med allt större tydlighet.
I fokus för "Vid skogens slut" finns en specialgrupp sammansatt av en lärare, en polis och en socionom vars uppgift är att fånga upp barn i utsatthet. Samtidigt får läsaren följa flickan Alva, i hennes hemmiljö, som bakom fasaden rymmer en hårt, styrd tillvaro under en manipulerande ledare som använder världens undergång i sin maktutövning mot alla övriga i gruppen. Och när sedan ett mord på en flicka sker i det bostadsområde som Alva lever i tillsammans med sin familj börjar en mörk och dold värld att framträda för specialgruppen.
– Vi är båda lärare och möter många utsatta barn i vår yrkesroll. Vi vet hur svårt det kan vara att nå fram. Barn är ytterst lojala med sin familj och sina föräldrar. Den specialgrupp vi skriver om skulle vi vilja se i verkligheten, något som sekretessregler omöjliggör idag, men som vi är övertygade om skulle hjälpa barnen. I dag är vi hänvisade till att göra en orosanmälan.
Och även om författarduon pendlat mellan hopp och förtvivlan när de första refuseringarna kom lyckades de ta sig igenom det berömda nålsögat och blivit utgivna på Sveriges tionde största förlag.
– Refuseringen från Bonniers gav oss en hel del tips, bland annat tog vi nästan ett år på oss till att fördjupa gestaltningen av karaktärerna i berättelsen. Vi ville verkligen ge vår roman en chans till.
Ett idogt arbete som gav utdelning när slutligen ett förlag från Skåne hörde av sig.
– Det är fantastiskt samtidigt som det är svårt att förstå att vi lyckades, trots att boken är tryckt, utgiven och finns till försäljning, menar de.
Romandebuten har också gett blodad tand. Redan nu finns en ramberättelse till bok nummer två där flickan Alva återkommer, om än som birollsinnehavare.
– Vi tar tjänstledigt en dag i veckan och fortsätter skriva vid sidan av vårt arbete som lärare. Drömmen vore givetvis att leva som författare men det är få förunnat. Vi är lärare, men har ändrat våra titlar på Facebook och lagt till att vi även är författare. Det är en blygsam början, ler Sara Åström och Anette Sandlund.