– Resehandböcker har kort livslängd. På övergivna platser kan det plötsligt stå ett hotell något år senare. Saker förändras snabbt i en storstad som Berlin. Och visst kom boken ut i en olämplig tid när vi faktiskt inte får resa på grund av coronaepidemin, men till hösten kommer förlagen att ge ut böcker man väntat med att lansera. Jag chansade, säger författaren Peo Rask.
I boken "Mera Berlin" guidar Peo Rask, via reportage, berättelser och tips, till udda platser i och strax utanför Berlin. Och precis som föregångaren "Ett annat Berlin" handlar det inte om en reseguide med tips på boende, matställen, barer och shoppingstråk. Istället bjuds läsaren på berättelser om platsers historia fram till dagens gentrifiering av en stad som snabbt hamnat i händerna på fastighetsklippare, menar Peo Rask.
– "Mera Berlin" är mer politisk än "Ett annat Berlin". Jag fokuserar än mer på gentrifieringen av Berlin och beskriver bland annat vad exempelvis svenska och danska aktörers närvaro innebär för de boende i Berlin. Bland annat är en dansk konstmecenat mycket aktiv på bostadsmarknaden. Han köper upp bestånd, renoverar hårt och chockhöjer sedan hyrorna. Han hyllas inom det danska kulturlivet men i Berlin dödar han konsten. Konstnärerna som bott i hans bostadsbestånd har nämligen inte en chans att betala de hyror han tar ut.
Peo Rask lyfter också upp de nya murar som byggs upp i staden, där rika människor köper sig trygghet bakom stängsel och säkerhetsvakter.
– Berlin fascinerar, speciellt om man som jag, nördat in på Andra världskriget. All historia kring denna stad som var delad, inte bara geografiskt utan också mellan två politiska system har skapat unika kollisioner, inte minst arkitektoniskt.
Han exemplifierar med Alexanderplatz – välbesökt av turister för dess shopping.
– Men lyfter man blicken från konsumtionen ser man verkligen kollisionen mellan öst och väst i platsens arkitektur, betonar han.
En utflykt han varmt rekommenderar är till Wünsdorf–Waldstadt – ett tvillingsamhälle till Berlin med en krigisk historia. Här bodde 70 000 ryska militärer med sina familjer. De hade egen affär, biograf, teater och skola.
– Idag vet man inte vad man ska göra med området. Det finns riskkapitalbolag som är intresserade, samtidigt finns planer på att riva hela samhället. Det tar en timme att resa dit med lokaltåg från Berlin och det är verkligen värt den resan. Jag kan också rekommendera en utflykt till kalkstenbrottet utanför Berlin. Det tar också cirka en timme med tåg, säger Peo Rask.