– Dokumentären "Var är Olle?" är lika mycket true crime som socialt reportage. Min intention var att spegla en familj i svensk kontext som drabbats av ett försvinnande som aldrig fått en lösning, betonar han.
Martin Ezpeleta, ursprungligen från Argentina, bär nämligen på en egen historia där såren efter försvunna personer är högst levande. Hans svärföräldrar försvann spårlöst under militärdiktaturen i Argentina, något som präglat hans två äldsta barn. Mellan 1976-83 försvann 30 000 människor spårlöst. Idag vet man att vissa sövdes och blev hajmat i havet. Andra sköts och lades i anonyma massgravar samtidigt som barn togs ifrån sina föräldrar och adopterades till barnlösa militärer.
Ett sår som fått mammor att organisera sig och demonstrera för att rätten att få tillbaka sina barn. Demonstrationer som redan började under diktaturen och pågår än idag i Buenos Aires. Skillnaden, menar Martin Ezpeleta, är att de kvinnorna är en grupp, medan Olle Högboms pappa Ruben varit ensam i sitt sökande efter svar på vad som hände hans son en septemberkväll 1983.
– Det som främst slog mig, när jag fick tipset, var att det fanns elva poliser i området där Olle försvann och att de varken sett eller uppmärksammat något. Jag menar, oberoende vem som vistades på platsen, kan alla ha sett någon detalj som skulle kunna föra utredningen vidare, speciellt i ett fall som är ett av de största kriminalfallen i Västernorrlands historia, säger han.
I skuggan av arbetet med dokumentären har faktiskt polisutredningen om Olle Högboms försvinnande aktiverats igen och polisen håller nu nya förhör.
Dock var det främst fadern Rubens öde som drabbade honom till en början – en pappa som varje dag sedan Olle försvann letat efter sin son. En far, präglad av en oförlöst sorg, som ganska snart kom på kant med polisen, inte minst eftersom det var Ruben Högbom som fann sin sons cykelnyckel på en plats som polisen sagts sig finkammat i jakt på spår.
– Jag reagerade på ett det fanns spår som inte följts upp och vittnen som inte förhörts. Samtidigt kände jag att det var ett arbete i kamp mot klockan. Ruben var redan vid vårt första möte gammal. Idag är han 91 år. Jag har verkligen velat hjälpa honom att ta reda på vad som hänt hans son innan det är för sent.
Fallet i sig är redan preskriberat men önskan att förstå vad som hänt Olle är högst påtagligt, inte bara för Ruben och Olles syster Maria, utan även för Martin Ezpeleta.
– Jag har drömt och levt med Olles försvinnande i fem års tid. Jag har lovat Ruben att fortsätta leta svar den dag han är borta. Men det jag aldrig kunnat föreställa mig är alla de tips som plötsligt strömmade in när jag börjat arbetet med dokumentären. Jag har varit med om de mest obeskrivliga saker, som att lyssna till siare och bokstavligen med spade leta efter Olle Högboms kropp i ett ödehus. Plötsligt blev jag del i en "utredning".
Olle Högbom-fallet var ett som Thomas Quick, nu Sture Bergwall, tog på sig. Han erkände att han dödat Olle, men Ruben Högbom var inte övertygad. Åtta år av sitt liv studerade han Thomas Quick eftersom han främst var bekymrad över att andra spår inte följdes upp på grund av Quicks erkännande – ett erkännande som senare också inte höll vid en granskning.
– Ruben vill egentligen inte tala om Thomas Quick än idag. Han sa tidigt att det handlade om en mytoman och vill absolut inte att Olles minne ska befläckas av den mannen.
En sorg och ett bärande tema genom dokumentären är just hur minnen när åren går blir alltmer diffusa.
– Ruben brottas mycket med att han inte längre minns Olle, från att ha drömt om honom och fört samtal med sin son håller han på att förlora honom en gång till. Därför är jag mycket glad över en upptäckt som ger dokumentären dess starka slut.
Mer vill Martin Ezpeleta inte avslöja med tanke på kommande lyssnare av "Var är Olle?"
Och även om han nu upplever närmast en känslomässig utmattning efter att dokumentären är klar finns redan tankar på att ge ut en bok om Olles försvinnande.
– Berättelsen är inte slut. Jag har lovat Ruben att fortsätta att leta svar och polisens utredning fortsätter i maj. Jag får se vart det slutar, men visst, eftersom detta experiment med ett format mellan ljudbok och radiodokumentär fallit väl ut fortsätter jag gärna att utvecklas. Redan nu håller jag på med en ny dokumentär om ett mordfall i Norrbotten, säger Martin Ezpeleta.