Inbjuden av historikern Curt Persson på Luleå tekniska universitet höll Ola Larsmo en allmän föreläsning på Vetenskapens hus med fokus på samtidens historieförfalskning av Sverige under andra världskriget.
– Det finns mörka sidor i den svenska historien men det fanns människor och organisationer som arbetade aktivt för ett humant flyktingmottagande av tyska judar från dag ett. Men de människorna har vi tappat namnen på.
Han lyfter bland annat den liberala riksdagsmannen Israel Holmgren och den radikala journalisten och politikern Ture Nerman samt tjänstemän på UD som efter deporteringen av norska judar från Oslo till Auschwitz den 26 november 1942 var ytterst kreativa och bland annat började utfärda svenska pass till flyktingar – ett trick även diplomaten Raoul Wallenberg använde sig av när han under andra världskrigets slutfas räddade tiotusentals ungerska judar undan de nazistiska förintelselägren.
Han börjar hela föreläsningen med Uppsala studenter som redan 1938 uppvaktade statsministern med krav på ett generöst mottagande av judiska studenter, något som utmynnade i att högerstudenter samlade till det ökända Bollhusmötet i Uppsala den 17 februari 1939, där man mobiliserade närmast en mobb mot de som önskade ett öppnare flyktingmottagande. Argumentet var att högerstudenterna inte vill ha akademisk konkurrens av judiska akademiker.
– Men det fanns inte ett Sverige, utan precis som idag ett land med olika hållningar och viljor. Däremot kan den svenska hållningen mellan 1940 till senhösten 1942 ses som ett dödläge. Då var många också övertygade om att Tyskland redan hade vunnit i kriget.
Ola Larsmo lyfter deportationen av norska judar till Auschwitz hösten 1942 som den händelse som verkligen fick politiken i Sverige att förändras.
– Det intressanta är dock att den svenska tryckfrihetsförordningen var intakt under kriget. Däremot inrättades en statlig informationsbyrå som med morot och piska ville få tidningar att skriva "rätt" saker med hänvisning till Sveriges säkerhet. Det sorgliga är att flera av tjänstemännen var forna högerintellektuella från Bollhusmötet i Uppsala, säger han och fortsätter:
– Jag vill betona att det under hela kriget fanns olika moraliska krafter som drog åt olika håll i Sverige. Och jag blir mycket illa till mods när jag identifierar samma tankefigurer i språk och uttryck idag om muslimer. Vi måste vara mer lyhörda för hur tankegods går igen, säger Ola Larsmo.