– Jag och de 30-tal samer som arbetat med frågan om att återbörda de 600 samiska offergåvorna från Historiska museet är jättenöjda över Gällivare kommuns beslut att utreda möjligheten att ta emot och visa föremålen på Gällivare museum. Det beslutet var en fin 1-års present, säger Kerstin Andersson, Amnesty Sápmi.
För ett år sedan började medlemmar i Amnesty Sápmi sitt arbete för ett återlämnande av offergåvorna från Unna Saiva, en helig plats som använts i 1 000 år och som låg helt orörd i 300 år innan arkeologen Gustaf Hallström kom dit 1915. Han tog med sig 600 samiska offergåvor som nu finns på Historiska museet i Stockholm.
– Offergåvor och seijtar är alltid stulna. Det är de föremålen vi vill ha tillbaka till Sápmi. Rotkorgar och andra samiska handelsvaror är inget vi gör anspråk på, menar Kerstin Andersson.
De cirka 600 föremål som nu förvaras i Stockholm härstammar från 800-talet till tidig medeltid.
– Samlingen är väldokumenterad och finns samlad på ett museum. Det som saknas är finansiering, säger Kerstin Andersson.
Det var på kommunstyrelsens ungdoms-, fritid- och kulturutskott den 8 februari 2021 som Kerstin Anderssons skrivelse om ett återförenande av samiska kulturföremål togs upp. De beslutades då att frågan om ett återlämnande skulle utredas samt att man skulle återkomma till utskottet med ett förslag till hantering och budget under hösten 2021. Bland annat ska en diskussion med Ájtte fjäll- och samemuseum inledas.
– Eftersom offergåvorna från Unna Saiva ligger inom Gällivare skogssameby vore det bästa om föremålen återbördades till Gällivare museum. Gällivare är en förvaltningskommun för den samiska minoriteten och samlingen skulle bidra till att profilera kommunen. Men visst är Ájtte ett bra alternativ. Huvudsaken är att offergåvorna kommer tillbaka till Sápmi, säger Kerstin Andersson.
Just nu pågår ett intensivt lobbyarbete i riksdagen för en statlig finansiering av ett återlämnande till Sápmi av samiska kvarlevor och offergåvor. Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har redan motionerat i frågan och Sametinget som länge drivit frågan om en nationell fond för ändamålet ska träffa kulturdepartementet i mars för att diskutera frågan.
– Det är egentligen inte kontroversiellt. Det handlar om pengar och finansiering. Sametinget har länge påpekat att det samiska samhället inte ska behöva betala och söka projektmedel för ett återlämnande av stulna föremål. Jag tror nog att vi kan få en majoritet i riksdagen för en statlig finansiering.
När är föremålen tillbaka i Sápmi?
– Pessimisterna säger att det kan ta minst tio år. Jag säger två till tre år, säger Kerstin Andersson.