Eleverna hos den ideella svenska-skolan Let´s go Swedish i Boden är vuxna som ännu inte har fått börja på SFI. Flera av dem har tagit med sig sina barn idag och konsthallen fylls snart av barn och vuxna i alla åldrar och från alla möjliga länder. Ivrigt börjar de gå omkring och upptäcka vad som finns i utställningslokalerna.

– Jag tycker det är spännande att komma hit och titta. Man träffar folk och lär sig många saker. Jag har varit här förut också, säger Moaz Tamwa från Kurdistan.

För Soleiman Mecci från Burma är det däremot första besöket.

– Det är mycket bra och spännande. Det finns många saker att se här. Jag är mycket intresserad av kultur, säger han.

I år har Let´s go Swedish startat ett samarbete med länsstyrelsen och därigenom fått möjlighet att ordna sex aktiviteter för att ge eleverna möjlighet att se mera av Boden. De har ofta gjort utflykter tidigare också, men tack vare finansieringen från länsstyrelsen kan de den här dagen betala för en abonnerad buss och fika till alla.

– Vi vill visa att det finns kultur i Boden och att man kan gå hit på egen hand sedan och se andra utställningar, säger Lina Hällström.

Hon har arbetat ideellt med Let´s go Swedish i sex år.

– Det har blivit en del av mitt liv. Man träffar trevliga människor, får lära sig jättemycket om världen, samtidigt som vi lär dem svenska. Det är ett roligt utbyte.

Utflykterna är en naturlig del av verksamheten. 

– Det är ju så med kompisar. Man vill att de ska trivas, visa upp vad som finns i Boden och se till att de får uppleva något roligt. 

På plats idag finns konstnären Åsa Langert som har skapat en taktil utställning tillsammans med ljudkonstnären Jens Hedman. Båda kommer från Sandviken. Hon tycker att det var ett bra initiativ av Let´s go Swedish att komma hit och är lycklig över den stora uppslutningen.

Syftet med deras utställning ”Multiversum” är att visa att människor trots yttre olikheter ändå är ett med varandra, förklarar hon, och därför är hon extra glad att få visa den för människor som kan känna sig utanför i samhället.

– Pelarna här inne står för att vi alla är olika individer, men från en plats i rummet ser man hur pelarna linjerar där uppe och där nere med bilden som är bakom. Plötsligt blir allting ett. 

I en annan del får betraktaren se en målning som först tycks vara röd.

Går man närmare upptäcker man att den är raka motsatsen, grön, men vi är så snabba att döma, säger hon tankfullt.