– Går det att tänka annorlunda? Det ville vi undersöka med denna samlingsutställning, säger Hans Sundvall, konstnärlig ledare för Konsthallen i Luleå.
Fem konstnärer är inbjudna för att till årets sommarutställning "Att tänka annorlunda" ge en ny syn och förhållningssätt till vår samtid och vår kultur. Tre av konstnärerna har exempelvis rötterna i den afrikanska diasporan, andra med nytänkande ingångar vad gäller språk, natur och djur.
– Vi vill vända och vrida på perspektiven i en turbulent samtidskontext, säger Hans Sundvall.
Eric Magassa, ställer ut för första gången i norra Sverige, med en bakgrund i Mali, Senegal, Frankrike, Sverige och med en mormor från Västerbotten finns en anknytning han uppskattar.
– Min utställning är en hyllning till min mormor jag stod väldigt nära, säger han.
Eric Magassa, betonar att han vill förflytta sin konstnärliga praktik från collaget i ateljen till en rumslig gestaltning bortom Konsthallens väggar.
– Min konst har en stark koppling till staden, det urbana, men där jag upplever att färg har en stor inverkan på människor. Det handlar inte bara om hur vi rör oss i ett rum med färg och mönster utan också vilka känslor som föds. Därför är både musik, rörelse och rytm, tillsammans med färg, mönster och form, betydelsebärande i min konstnärliga praktik, säger han.
Förutom det rent rumsliga vill han också tillskriva en ny berättelse till alla de i Västafrika som blivit dokumenterade i en kolonialkontext.
– Artefakter och masker har historiskt varit frånkopplade från en komplex diskussion. Därför vill jag iscensätta dessa föremål på nytt och ge dem liv, säger han.
Mats Caldeborg, å sin sida, tillhör den äldre svenska generationen, men jobbar oförtrutet i en egen konstnärlig fåra där natur, minnen, djur och svampar genomsyrar hans konstnärskap.
– Det handlar om mångåriga konstnärliga projekt där ämnen återföds och återupptäcks i takt med att jag finner mening i alla de föremål jag samlat på mig, säger han.
Även Alex Rosa, jobbar med långa processer där konstverk återskapas om och om igen i hennes textila och keramiska praktik. Dialekt, genus och könsidentitet är återkommande frågeställningar men just nu har hon grottat ned sig i hennes familjehistoria – en berättelse från Österbotten i Finland där potatisodling blev avgörande för släktens överlevnad.
– Jag har under många år bott i Sverige och Västerbotten, inte minst i Västerbotten och Norrbotten finns många språkliga markörer jag känner igen. Men. Det finlandssvenska arvet är djupt rotat, därför har det varit nödvändigt för mig att återvända till Österbotten både personligt och konstnärligt. Det handlar om att förstå. Tänk bara på min stränga gammelfarmor som genomlevt fyra krig, säger Alex Rosa.