Det är en ytterst ödmjuk musiker och kompositör som tar emot i Norrbottensmusikens lokaler i Luleå. Under ett år har Nils Berg verkat som composer in residens för Norrbotten Big Band, ett utvecklingsprojekt Joakim Milder, konstnärlig ledare för storbandet, initierat.
Men helt självklart var det inte att tacka ja när frågan kom.
– Klassisk storbandsmusik ligger långt från mig. Dessutom var jag osäker på hur min musik skulle landa i det jag föreställde mig vara ett "macholän". Samtidigt säger man inte nej till ett gäng duktiga musiker man kan hitta på roligheter med, säger han och ler.
Året beskriver han som en resa, där han initialt i sin konstnärliga process bad norrbottningarna om hjälp, i jakt på ett sound, en doft och en färg som berättar något om denna norra landsända.
– Jag har ofta sökt mig till andra kulturer, utanför landets gränser, men nu inser jag vilken variation som finns i Sverige med olika dialekter, språk och natur, även om man kan plocka hjortron även på myrar utanför Göteborg där jag är uppväxt, säger han.
Kort sagt. Han hyrde en bil i maj för att besöka revydrottningen Siw från Piteå som generöst delade mig sig av sitt Pitemål, följt av ett besök hos Sture för att snacka Lulemål innan insamlandet av berättelse landade hos Lena Rut Eriksson som använder doftgräs i sitt hantverk. Dessa möten blev sedan konkreta byggstenar i den musik han komponerat för storbandet.
– Jag har också hängt med musikern Hasse Alatalo, som generöst delat med sig av sin musikaliska skatt från Tornedalen. Vi kommer också att uppföra en tolkning av "Mordvisan", som Hasse spelat in. En gruvlig historia om ett mord i en by som berättar om varför brännvin ska drickas i små mängder eller inte alls. Det är mycket exotiskt för mig att följa den norrbottniska musiktraditionen österut, ända till Ryssland, säger han.
Något som upptar Nils Berg och även kommer att avspegla sig i musiken är gråt, det vill säga hur bra man kan må om man tillåter sig att gråta men också att man kan gråta på olika sätt, inte minst musikaliskt.
– Musik är känslor. Därför har jag bett bandet att ta på sig gråterskornas kostym, en ceremoni som även kan vara färggrann och fira allt som finns kvar – skapa nya svallvågor som klingar mot ett färgstarkt moment. Det är kul att fira och lipa, säger han.