Det var ju ingen högoddsare att det skulle bli så här:
Nu är det alltså bestämt att Norrbottens Kuriren precis som alla andra mindre dagstidningar inte ska ha en kulturredaktör. Den 10 februari slutar kulturredaktören och tituleras framgent som allmänreporter.
Under ett antal månader har Norrbotten Kurirens kultursida varit en slags hybrid mellan total anonymitet och det den borde vara och tidigare har varit. Det är svårt att säga exakt när förvandlingen skedde.
Men det var en artikel som verkligen fick ögonbrynen att höja sig och jag började undra vad detta skulle leda till.
En av sportbarerna i Luleå fick en hel kultursida för att göra reklam för sin nysatsning med ny inredning. Två frågor inställde sig genast; Vad har det överhuvudtaget i tidningen att göra och varför hamnade det på kultursidan? Rågången mellan den journalistiska texten och den så kallade textreklamen borde vara otroligt viktig för en tidnings trovärdighet.
Kultursidans grafiska form och innehåll har genomgått en metamorfos. Vissa dagar har vinjetten med kulturredaktören (fd) Eva Åström ersatts med en anonym textvinjett. Det kan ju inte vara en slump eller ett misstag utan antagligen en medveten strategi för att sakta fasa ut tanken på att kultursidan ska ha en egen redaktör.
Gränsen mellan nöjesmaterial och kulturmaterial är ju flytande men att melodifestivalen ska få dominera den så kallade kulturbevakningen i flera veckor är rent ut sagt eländigt. Det finns så mycket intressant lokal kultur att skriva om. De i beslutande ställning på NTM Media AB förstår nog inte hur viktig den lokala kulturjournalistiken är för då hade beslutet blivit ett annat.
I diskussionerna om den gröna omställningen och utmaningen att få hit kompetent arbetskraft finns hela tiden kulturen med som en viktig parameter. För att kunna locka hit arbetskraft och besätta tusentals nya jobb räcker det naturligtvis inte med att folk kan handla mat och få kunskap om den senaste rättegången. Själen behöver också sitt.
Luleå kommun har anställt en person som ska jobba med kultur och näringsliv, det arrangeras seminarier om kulturens roll i samhällsutvecklingen. Regionen tycker uppenbarligen att kultur är viktigt. De delar ut ett av Sveriges största Kulturstipendier, Rubus Arcticus, de stöder bland andra Norrbottensmusiken, Havremagasinet och Norrbottensteatern. För ett tag sedan har Kiruna blivit utsedd till europeisk Kulturhuvudstad. Och utöver allt detta finns alla mer eller mindre anonyma kulturutövare i alla genrer som brinner för sitt skapande och som bidrar med etik och estetik i vårt avlägsna hörn av världen. I detta sammanhang väljer Kuriren att ta bort kulturredaktören.
Jag och de övriga frilansskribenterna för Kurirens (fd) kultursida var på ett möte på Tidningshuset för några månader sedan. Där fick vi veta att det vi skrev var det ingen som ville läsa. Den gamla hederliga journalistiska värderingen (som är en anledning till att betala för en tidning) var numera ersatt av klick. Det fanns ingen statistik på hur många som läste kulturen i papperstidningen eller i pdf tidningen utan bara på webben och där kunde man se att intresset var lågt. Där har algoritmerna också med en stor framgång lyckats dölja kulturmaterialet djupt ner i sörjan av sport, mingel och blåljus.
Att bara räkna klick är ett ganska trubbigt sätt att värdera hur viktigt något är. Det är ju generade enkelt att med rätt rubrik få läsare att klicka på länken men det säger ingenting om hur läsupplevelsen är. Det som Kurirens beslut grundar sig på är ju det som är mätbart (klick) men hur mäter man känslan att ha blivit lurad av ett clickbait? Hur mäter man besvikelsen när en illa skriven artikel mynnar ut i ingenting? Hur mäter man känslan att läsa en väl underbyggd recension eller ett intressant reportage?
Att sluta prenumerera är egentligen ett beslut som jag borde ha fattat för länge sedan men detta blev droppen. Varför ska man betala för en så undermålig produkt som Kuriren. Om jag hade fört dagbok så skulle jag kunna fylla flera sidor med exempel på uselt språk, pinsamma nyhetsvärderingar, oengagerade referat, ointressanta reportage, dåliga bilder och trist layout.
Varför gör Kuriren på detta sätt kan man undra? Vad tjänar tidningen på detta? Finns det ingen på våra lokaltidningar som kan tänka utanför boxen och försöka göra något nytt. Att spara både på pengar och kvalitet leder ju bara åt ett håll. Yrkesstoltheten verkar helt ha försvunnit. Varför inte avskeda alla och ersätta dem med AI?
Som avslutning vill jag citera Bruno K Öijer från intervjun i DN när han fick tidningens Kulturpris: ”De kreativa krafterna är motvikter till det urholkade konsumtionssamhället med sin billiga, infantila underhållning.”