Den djupt deprimerade psykoanalytikern Rune har bestämt sig. Han ska ta livet av sig. Och detta självmord ska föregås av en helt oförlåtlig handling som gör att han inte kan leva med konsekvenserna.
Därför våldtar Rune en av sina kvinnliga klienter och bryter därmed mot både lagen och relationen mellan klient/terapeut. Men här ges berättelsen en dråplig tvist när det visar sig att klienten blir stormförälskad i sin terapeut/förövare. "Bättre sex har hon aldrig haft"
Och här börjar det "Lungska" nätet av förhöjd poesi och folklig, dråplig realism ta sin början.
– Alla som läst Kristina Lugn kommer att känna igen sig i detta drama, säger regissören Rasmus Lindberg.
Han har tillsammans med hela ensemblen brottats med hur man sceniskt gestaltar en förhöjd poetisk text som pendlar mellan realistisk dialog, lyriska segment och rena musikaliska nummer.
– Kristina Lugn använde sig av kända, glada visor och melodier hon gav ny text - texter som går helt emot musiken som andas 1950-talets framtidstro, säger musikern Tomas Isacsson som står bakom det musikaliska arrangemanget.
Han spelar också döden i denna föreställning där skådespelaren Jonas Hellman Driessen gestaltar den självmordsbestämda Rune.
– Vanligtvis kan manus till pjäser vara ganska tråkiga att läsa. Texten fördjupas och landar först under gestaltningen, men med Kristina Lugns text är det tvärtom. Där finns utmaningen, säger Jonas Hellman Driessen.
Det är med andra ord en högst textdriven föreställning som håller på att ta form på Norrbottensteaterns stora scen vid norra hamnen i Luleå.
– Texten är bärande, ja, men vi har också satsat mycket på musiken. Det är en svart fars om känslomässig permafrost, säger Rasmus Lindberg.
En ekivok pjäs där sex och sexskämt är bärande. Hur gestaltas passionen, sexet och lidelsen på scenen?
– Enligt standardverket för sex i den hinduistiska sanskritlitteraturen Kama Sutra, det vill säga åtrå utan direkt fysisk kontakt, säger Rasmus Lindberg medan skådespelarna Linda Wincent och Jonas Hellman Driessen ger en demonstration av hur ensemblen löst alla sexscener – det vill säga en ordlig gestaltning av ett samlag, fylld av lust och passion där poetiska metaforer av det mer udda slaget överraskar.
Astrid Tägt har rollen som Runes dotter. Hon försöker hålla koll på sin far som flyttat till sin mottagning efter sin frus död. Rune klarar nämligen inte av att hans döda frus namn inte längre står på ytterdörren.
– Det är en berättelse om människor som kämpar med livet. De sitter fast, men är oförmögna att förändra sina livsmönster. Därför misslyckas de, säger hon.
Vad kan då publiken förvänta sig? Här skiljer svaren sig inom ensemblen. Berörd, men på olika sätt, verkar vara den minsta gemensamma nämnaren.
Är det en rolig pjäs?
– Jag tycker det är roligt, men skratt är högst personligt. Vi undrar själva vilken genre denna pjäs kan kvala in som, men gått bet. Denna pjäs innehåller allt från realism, svart humor, fars, musikteater till förhöjd poesi. Kanske är det därför Kristina Lugns texter är så populära. Alla vill se en scenisk gestaltning av hennes texter, säger Rasmus Lindberg.
Han exemplifierar med det höga trycket på biljetter utanför Luleå.
– Flera riksteaterföreningar, både i länet och andra platser i södra delarna av norra Sverige, har köpt föreställningen. Ensemblen kommer att åka som tättingar under våren på turné, säger Rasmus Lindberg.