– Jättekul med en egen separatutställning, säger hon.
Till vardags arbetar Sarianne Wiklund Axelsson som lektor i fysioterapi vid Luleå tekniska universitet. Konsten är hennes fritidssysselsättning men också hennes lycka i livet.
– Jag är så glad att jag gav mig tid att gå en målarkurs och börja skapa igen. När jag målar finns inga krav på prestation eller jakt på högskolepoäng. Det är bara njutning, säger hon.
Det var för 12 år sedan, när hon arbetade med sin disputation i fysioterapi, som hon tillsammans med en kamrat beslutade sig för att börja en kurs i måleri.
– Vi kände att vi behövde göra något annat än att fika tillsammans och jag behövde utlopp för min kreativitet, säger hon.
Och kursen i måleri förändrade mycket i hennes liv. Nu är stunderna i ateljén hemma i huset i Svartöstan i Luleå det roligaste hon gör.
– Jag mår gott varje stund jag målar och jag struntar fullständigt i om andra tycker om det jag gör. Konst är tillåtande på det sättet eftersom vi alla har olika smak. För mig handlar det främst om lusten att lära mig mer och viljan att utvecklas. Därför ska jag gå en kurs i akvarell. Jag tycker nämligen det är en mycket svår teknik, säger hon.
Vid utställningen på Galleri Lindberg ställer hon ut två akvareller – landskapsmålningar med motiv från Luleå – övriga verk är målade i akryl förutom en serie hon döpt till "Chanelfabrikens damer" där hon blandat olika tekniker.
Det är framför allt havet och isen som är återkommande i hennes motivvärld.
– Jag älskar att vistas vid havet och i vårt hus har vi också utsikt mot älven. Mycket av min inspiration hämtar jag från havet och isvägen i Luleå där jag vistas mycket när jag är ledig vackra vårvinterdagar både på skidor och promenader. Det är något jag verkligen uppskattar med den här staden.
Serien "Chanelfabrikens damer" består av ett antal mindre verk där Sarianne Wiklund Axelsson gjort en personlig betraktelse över modeindustrin som hon till viss del är kritisk emot.
– Min dotter har arbetat som fotomodell och då fick jag en större insyn i hur modevärlden fungerar och vilken press som sätts på unga flickor, inte minst att de tvingas svälta. Samtidigt gillar jag mode, älskar handväskor och bläddrar gärna i modetidningar där jag lockas mer av bildspråket än kläderna. Kanske ett arv från min mamma som var en duktig sömmerska och skapade utifrån modebilder i tidningar.
Vernissage sker lördag 5 september.