– Jag höll ju på att svimma när jag fick frågan, säger han.
Lars Gyllenhaal i Rosvik är författare och skriver om militärhistoria.
För några år sedan var och han och föreläste på Silvermuseet i Arjeplog. Där var även Anders Skoglind, konstnär och serietecknare från Kiruna, för att ställa ut sitt smide och sina teckningar.
– Han är en fantastisk konstnär. Jag visste inte då att han även tecknade 91:an, men när han sa det kom jag på att jag ju har en speciell relation till seriefiguren.
Anders Skoglind har ritat 91:an för Egmont i tio år.
Lars Gyllenhaal berättade att han i lumpen brukade kallas Gyllenskalp, precis som 91:ans chef. Det, och det faktum att han skriver om militärhistoria, väckte en idé hos Anders Skoglind.
– Jag tänkte att honom måste jag ju ha med i 91:an.
Det dröjde några år men så kom det rätta tillfället. Manusförfattaren Pidde Andersson hittade på en ny person och Anders Skoglind som skulle rita den aktuella episoden fick utforma utseendet
– Han var så snäll att han ringde mig i förväg och frågade om han fick stoppa in mig i serien, berättar Lars Gyllenhaal som blev minst sagt överraskad.
Han har läst mycket serietidningar i sitt liv, men att han själv skulle dyka upp i en serie hade han aldrig kunna föreställa sig. Ändå är det inte så långsökt har han kommit fram till.
– Jag hör väl ihop med militärhistorien eftersom det är mitt levebröd, och 91:an är idag en del av militärhistorien. Serien startade 1932 och 91:an har kvar sin ursprungliga uniform. Han är en soldat som aldrig har fått mucka.
Han har inte själv fått säga till om vad han ska få göra i numret som är ute nu, så det var något av en chock att läsa det först erkänner han.
– Men det är ok. Jag spelar en rätt så viktig roll och det handlar om att jag är besatt av god mat, säger han och ler.
Eventuellt kommer han dyka upp igen har han fått veta.
Det är inte första gången Anders Skoglind använder norrbottningar som modeller i 91:an. I nummer 23 förra året var det många Kirunabor med som gick att känna igen och handlingen utspelade sig på Kiruna flygplats.
Men ofta får man kanske aldrig veta om man har blivit inritad.
– Jag sitter ofta och tecknar på något konditori och brukar rita av folk som passerar när jag till exempel ska rita en folksamling. Jag lånar deras utseende och vet inte alltid själv vilka de är, erkänner han.