”Guldbröllopspar”, oljemålning av Margareta Renberg.
Det första man möter i den stora utställningen Margareta Renberg – ett retrospektiv är ”Guldbröllopspar”, en större oljemålning där ett naket, äldre par håller varandra i handen i ett scenrum.
Gulligt är mitt första intryck av målningen, men jag upptäcker snart, när jag tittar närmare, att allt är inte som jag tror.
För medan kvinnans ögon är ledsna och trötta, ansiktet rynkigt och fårat och hennes kropp vitblek och hängig stirrar mannen ilsket på betraktaren. Hans kropp är brunbränd och hans ansikte saknar rynkor.
Dessutom håller mannen inte kvinnan kärvänligt i handen utan han håller fast henne runt handleden. Fjärran från gulligt alltså.
I Margareta Renbergs måleri finns flera lager som hon låter betraktaren skala bort och fundera över. Verken rymmer alltid en dold berättelse med utgångspunkt i hennes egna erfarenheter.
– Hon har ett eget uttryck, en egen värld av drömmar och fantasier och en stor portion humor i allt det allvarliga i vardagen. En slags diskbänksurrealism, konstaterar Suzanne Steneberg, konstantikvarie och ansvarig för utställningen på Västerbottens museum som visar verk från 1970-talet till 2004, måleri, skulptur, grafik, bokillustrationer och blyertsteckningar.
I ”Saftkalas”, olja, skildrar Margareta Renberg barndomsminnen från Luleå. Att saften tillverkades av familjen och hälldes i kanna och glas inför festen.
Återkommande attribut i Margareta Renbergs bildvärld, är barndomsminnen från Luleå, som lampor, kannor, jordgubbar, sildukar, saftkalas, tapeter, hus och hennes favorit anisbröd.
När hon var på besök i Luleå på 1990-talet ville hon återuppleva smaken av anisbröd från barndomen. Men eftersom bröden inte fanns att köpa längre bakade hon dem själv tillsammans med sin gallerist Marianne Ahnlund som även gjorde en avgjutning av dessa. I utställningen på Västerbottens museum visas ”Anisbröd”, skulptur i brons och anisbrödet har dessutom en central plats i måleriet.
Margareta Renberg föddes 1945 i Luleå och växte upp på Skurholmen. Efter studenten, med höga betyg, började hon på Konstfack i Stockholm 1964 och Konstakademien 1968. Föräldrarna hoppades på att hon skulle bli läkare.
Det berättas att Margareta Renberg i tonåren satt modell för en konstnär i Luleå och att hon då blev inspirerad att själv börja skapa. Men enligt hennes syster Kristina målade hon och tecknade på allt hon kom över och hade konstnärligt driv redan som liten flicka.
Under studietiden i Stockholm började Margareta Renberg skriva poesi. Hennes diktsamling ”En tatuerad dams memoarer” blev en stor kritikersuccé, såldes snabbt slut och har beskrivits som den bästa diktsamling som skrevs under 1970-talet.
Margareta Renberg blev invald i Konstakademien, fick medalj av kungen och hyllades av kollegor och kritiker. Men hennes väg genom livet var fylld av prövningar. Hon drabbades bland annat av cancer tre gånger och 2005, tre månader innan 60 års dagen, gick hon bort.
– Margareta Renberg är en ständigt aktuell konstnär. En oerhört skicklig målare som fascinerar mig oerhört mycket och som förtjänar en stor publik, säger Suzanne Steneberg som i samarbete med Norrbottens museum nu visar den första stora utställningen någonsin i Umeå om Margareta Renberg.