Hela sommaren visas hans oljemålningar i restaurangen på Boden Business Park och 8 augusti är det dessutom vernissage på Galleri 14 i Boden där hans bilder hänger i två veckor framöver.
Pablo Castilla är född 1974 i Spanien. Han har alltid tyckt om att teckna och måla och gick en femårig konstutbildning på universitetet i Sevilla.
Han hade en ateljé, vackert belägen vid floden som flyter genom staden, tillsammans med några andra konstnärer. Under tio år målade han och hade flera utställningar i Spanien. Parallellt utbildade han sig till webbdesigner och webbutvecklare, eftersom det inte enbart gick att försörja sig på konsten.
Livet tog en ny vändning när han träffade Anna-Karin Liljestrand från Boden. Hon var i Spanien för att studera flamenco för 20 år sedan. Efter det bodde de växelvis i Spanien och i Sverige. När deras första barn föddes slutade han att måla.
– Det var så mycket, man var stressad och jag har ju hela tiden haft ett annat jobb samtidigt.
1,5 år senare fick de tvillingar och tiden blev ännu mer knapp.
För åtta år sedan bestämde familjen sig för att flytta till Boden och bo där permanent. Idag har de ett hus i Björkelund och Pablo Castilla arbetar till vardags som webbutvecklare.
På tio år målade han ingenting.
– Jag visste inte varför. Jag försökte men det kom aldrig ut någonting som var bra.
Förra sommaren kom han fram till att det var något som inte stämde.
– Måleriet har alltid varit något stort och fint i mitt liv och nu var det något som saknades.
Han kom fram till en strategi: Om han ordnade en ateljé hemma så att det blev enkelt att måla och om han samlade på sig en massa motiv och skisser så borde det till slut gå. Han började konsekvent måla varje dag, även om han inte blev nöjd med resultatet.
– Då borde det funka till sist, tänkte jag, och det gjorde det. Jag hittade motiv som var intressanta och upptäckte hur otroligt vackert Boden är.
Inte bara Boden utan även andra platser som han tidigare tyckte var trista ser han nu med nya ögon. Det kan vara en bensinmack, ett glasskafé, entrén till Ica Kvantum, järnvägsstationen eller en tiggare utanför Systembolaget.
– Man tänker inte att Ica Kvantum är jättefint, men numera kan jag ändå hitta det fina i motivet.
På så vis har måleriet gett honom en ny syn på livet och omgivningen.
– Jag är jätteglad att kunna måla igen, säger han.