Sebastian Adolfsson har hämtat ljud från naturen.
På temat Frequency Takeover har Galleri Syster bjudit in konstnärer som rör sig från traditionell bildkonst mot mer performativa uttryck i gränslandet mellan ord, musik och kropp.
Sebastian Adolfssons utställning "Tids nog", som består av ljudkompositioner och textbaserade ljudverk, öppnade i fredags och håller på till 28 april.
– Jag hoppas att det ska vara ett tillfälle att stanna av, känna efter, fokusera på sitt lyssnande och höra saker som vi vanligtvis inte hör, säger han.
Umeåkonstnären är född 1994 och tog kandidatexamen vid Umeå konsthögskola 2020. I grunden är han bildkonstnär och skulptör som brukar skapa större skulpturinstallationer. Den erfarenhet han har av att utöva musik är att han spelade klaviatur i band när han var yngre. De senaste åren har han börjat använda ljud mer och mer i sin konst.
Ett av verken är en ljudpromenad. Du scannar in en QR-kod för att få lyssna på en röst och höra isen sjunga.
– Jag arbetar mycket med hur vi upplever platser, hur vi relaterar till platser, hur våra kroppar påverkas av vissa platser och hur de i sin tur påverkar oss, berättar han.
Men också hur platserna påverkar minnet. Vad är det till exempel som gör att vi, när vi ser någonting på en plats, plötsligt börjar komma ihåg någonting? Det är sådana saker han har funderat över.
I vanliga fall brukar han jobba ihop med andra och även göra intervjuer med olika personer, men under pandemin har han behövt hitta ett annat sätt att lyssna.
Ljuden som ingår i ljudverken är inspelade i naturen. Det är vatten, marken och isen som bildar ljudlandskap i hans verk. Två är textbaserade och innehåller en berättarröst.
Det är första gången Sebastian Adolfsson fyller ett helt galleri med sina ljudverk.
Han har även gjort en ljudpromenad där han själv pratar och berättar till ljudet av is som han har spelat in vid Umeälven, i Tärnaby och i Luleå. Den som vill ta del av verket får scanna in en QR-kod och lyssna i mobiltelefonen medan man går en 11 minuter lång promenad längs isen – gärna i området nära Galler Syster.
– Isen sjunger ju lite grann och med vissa sorters mikrofoner kommer du åt vad våra öron annars inte hör. Det blir ett annat sätt att lyssna, förklarar han.
Han blev själv inspirerad av promenaden på Gülzauudden och av isen när han gick där.
– Jag tänkte mycket på vår relation till tid och isens relation till tid. Jag tänkte mig att isen har ett minne och minns saker så otroligt mycket längre tillbaka än människor gör. Det är en hisnande tanke.