– Vi har medvetet valt att hålla frågeställningarna runt realism mycket öppna. Vi vill ge utrymme för konstnärerna att ta olika vägar. Realismen är en -ism som pågick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet inom litteratur, konst och scenkonst, där ambitionen var att skildra verkligheten på ett troget sätt – men vad är realism idag?, säger Emily Fahlén som tillsammans med Asrin Haidari, fortsätter som konstnärliga ledare och curatorer tillsammans med medcurator Karin Bähler Lavér.
Ja, när andra evenemang ställer in på grund av coronapandemin har teamet bakom Luleåbiennalen 2020 beslutat sig för att genomföra konsthändelsen.
– Utställningsformatet gör att det går att hålla avstånd. Dessutom kan konstpubliken ta del av biennalens material både via tidningen Lulu-journalen samt vår nya biennalradio där olika samtal, inläsningar och performance kommer läggs ut på hemsidan, säger Asrin Haidari.
Inbjudna att delta och fundera över begreppet realism är förutom konstnärer även författare, teoretiker, dramatiker och ljudkonstnärer. Bland annat bjuder musikern Maria W Horn på ett nyskrivet elektroakustiskt verk i den gamla fängelset Vita Duvan i Luleå och författaren och Augustprisvinnaren Linnea Axelsson bjuder på ett hörspel. Båda nyskrivna inom ramen för ett nytt samarbete med Statens konstråd och medcuratorn Edi Muka i biennalens andra programlinje "Woven Songs".
– Vissa verk har vi beställt. Andra pågående projekt har vi anslutit till, bland annat Markus Öhrns nya performance som kommer att visas i Korpilombolo och i Luleå avslutningshelgen, säger Emily Fahlén.
Hon ser årets biennal som en fördjupning av Luleåbiennalen 2018 där de som konstnärliga ledare grävt sig än djupare ned i den norrbottniska myllan, dess historia, människor och berättelser.
– Vi kommer bland annat att ha ett större samarbete med Havremagasinet i Boden som erbjuder hela konsthallen till Luleåbiennalens verk. Det blir den största utställningsplatsen tillsammans med Välkommaskolan i Malmberget och Konsthallen i Luleå, säger hon.
Och de konstnärliga tolkningarna av realismen idag har letat sig fram från ett samhälleligt perspektiv till verk som speglar en både subjektiv och känslomässig verklighet.
– För första gången kommer Augusta Strömbergs konst att visas i ett större konstnärligt sammanhang. Hon föddes 1855 och bodde hela sitt liv på institution, först på Ulleråker och senare Beckomberga. Hon fick diagnosen schizofreni och målade sig in i en annan verklighet. Det handlar närmast om profetiska bilder där hon ger sig själv rollen som Messias men hon målade också porträtt av personalen, säger Emily Fahlén.
Ett flertal konstnärskap som deltar i årets biennal har också rötter i länet. Thomas Hämén, Birgitta Linhart, Erik Thörnqvist, Linnea Axelsson, Mats Wikström, Markus Öhrn och Tommy Tommie är konstnärer, fotografer och författare med en relation till Norrbotten.
– Tommy Tommie satt faktiskt på ett färdigt förslag till publikation som aldrig visats tidigare. Under titeln "Kan Sverige klara sig utan Norrbotten" har han samlat fotografier han tagit i länet. De speglar allt från årstider, till industriella landskap och vardagliga händelser. En innerlig fotoutställning som kommer att visas på Konsthallen och Havremagasinet.
Och även om de stora utställningarna kommer att ske i Luleå och Boden har biennalen ett spritt program även i Arjeplog, Malmberget, Storforsen och Korpilombolo.
– Ja, i denna osäkra tid behövs konstens inneboende kraft för att väcka nya tankar, samla människor och öppna meningsutbyten. Det är viktigt även under en pandemi, menar Karin Bähler Lavér, Emily Fahlén och Asrin Haidari.
Fotnot: Biennalen pågår mellan 21 november 2020 till 14 februari 2021. De som vill medverka vid biennalens vernissage och andra händelser måste förboka sig på hemsidan www.luleabiennal.se