Karin Kemi och Lena Sundbom har känt varandra i över 25 år. "Vi gick Sunderbyns konstlinje tillsammans", berättar de.
– Vi diskuterade vilken titel vi skulle ha på utställningen och eftersom vi alla har levt ett tag landade vi i just den meningen. Konsten, men inte minst vänskapen, är så mycket viktigare än karriär och framgång, säger Lena Sundom.
Tillsammans med sina konstnärsvänner Catharina Johansson Berg, Elisabet Linna Persson och Karin Kemi har de under många år möts i konstnärssammanhang, inte minst grafikverkstaden på Kronan i Luleå, är en plats för samvaro för de fyra väninnorna. De har känt varandra under många år, över 20 år, när de tänker efter – en lång tid där konsten snarast blivit en sammanbindande länk för livets stora frågor och dess relationer.
Både Catharina Johansson Berg, Elisabet Linna Persson och Lena Sundom vittnar nämligen om att konsten blev den vändpunkt de behövde i livet. För Catharina Johansson Berg stod en utbrändhet och knackade på dörren. För socionomen Lena Sundbom förlusten av sin äldsta son när han var fem år och Elisabet Linna Persson fann sitt kall när hennes tredje barn föddes med ett gravt mentalt handikapp.
– Att få ett handikappat barn är en stor sorg, men det är tack vare honom jag hittade konsten. Det är jag oändligt tacksam över, säger Elisabet Linna Persson.
Det är i grafikverkstan på Kronan i Luleå som konstnärsvännerna träffats flitigt under den senaste tiden. På bild ses Catharina Johansson Berg och Elisabet Linna Persson framför sina verk.
Kreativiteten och konsten har med andra ord blivit ett sätt att förhålla sig till livets smärtpunkter, där de funnit styrka och inspiration hos varandra. Och därför vill de inte kalla sig en konstgrupp, utan snarare en vänskapsgrupp präglad av frihet och delaktighet, där konsten är sekundär.
– Vi är otroligt generösa mot varandra. Vi delar kunskap, idéer och utmanar varandra på ett vänligt och fint sätt. Det är inte helt vanligt i konstvärlden, tyvärr, eftersom många konstnärer befinner sig i en ständig jakt på att lyckas och synas. Vår löst sammanhållande grupp är därför befriande, menar Elisabet Linna Persson.
Hon får starkt medhåll av sina väninnor. Alla är överens om att gruppen är ett stort stöd, privat och konstnärligt. Inför utställningen "En del av mitt liv" samlades de fyra i Elisabet Linna Perssons ateljé för en stor brainstorming.
– Vi skrev ord och meningar på lappar som vi la i en burk och sedan diskuterade tillsammans. Ett sätt att sätta ord på vår konstnärliga gärning, säger Lena Sundbom.
Inför utställningen träffades de fyra vännerna för att ha en brainstorm om vad konsten betyder för dem. Det var ord och meningar som blev till ett litet statement som berättar att vänskapen och relationerna är det viktigaste i livet, inte karriär eller framgång. Till vänster en tavla där alla fyra medverkat.
Hon har också sammanställt de fyra vännernas tankar i texten "Månskuggor, övergångar och svarta plumpar" – en text som kan ses som ett konstnärligt och levt manifest. Exempelvis att man får dyka upp framåt eftermiddagen, att konsten kan präglas av svarta plumpar, att hemligheten sitter i mitten och inte minst vilket välmående konsten kan ge.
Catharina Johansson Berg utbildade sig till konstpedagog under åren på Sunderbyns konstlinje i början på 2000-talet och vittnar om kulturen och konstens betydelse för människors hälsa.
– För mig var verkligen det kreativa skapandet en väg till välmående. Jag stod vid ett vägskäl och har senare i mitt yrke som konstpedagog sett vilken kraft det finns i konsten i helande syfte.
Idag är hon pensionär och kan helhjärtat satsa på sin konst, medan Karin Kemi fortfarande jobbar heltid som kommunikationsstrateg på Luleå kommun. Hon är den av de fyra som medverkar i utställningen som verkligen låtit orden de skrev och la i en burk för att senare diskutera, blivit vägledande för de grafiska verk hon ställer ut.
– Jag har tänkt på de broar vi byggt mellan varandra. Därför har jag fokuserat på broar, säger Karin Kemi.