– Min första idé var en mörk historia, men berättelsen slutade som en feelgood-roman, säger hon.
Anna Lena Stålnacke är född och uppvuxen i Kiruna men lämnade länet efter avslutade gymnasiestudier och återvände kort för att utbilda sig till journalist på Kalix folkhögskola.
– Men eftersom mina föräldrar bott kvar i Kiruna har jag tillbringat mycket tid i Norrbotten även som utflyttad, säger hon.
Kiruna är också en av spelplatserna i hennes nya roman "Tant Gredelin på turné", den andra boken i en trilogi om vännerna Vivi och Marika som båda, av olika anledningar, lämnat sitt gamla liv bakom sig när de passerat 50-års åldern. I första boken möter läsaren Vivi som från en framgångsrik karriär som fotograf plötsligt står utan jobb, bostad, pengar och med ett havererat äktenskap.
– Hon snattar till och med mat i första boken för att hon har så lite pengar. Det var mina läsande vänner som gav mig rådet att låta det hända lite bra saker för Vivi också. Och de hade rätt. Hon var en minst sagt miserabel och ganska osympatisk person i berättelsens början, säger Anna Lena Stålnacke.
En silkesklänning kommer att bli betydelsebärande för den fortsatta historien. Just det fyndet för endast 50 kronor blir starten på en second hand butik och en återupptagen vänskap med Vivis tidigare chef Marika. När läsaren lämnade duon i den första boken "Tant Gredelins vintage" stod de utan butikslokal och bostad. När andra boken tar vid är vännerna hemlösa och ger sig ut på en road trip genom sensommarsverige i en graffitimålad gammal turnébuss, för att sälja sina varor på loppisar.
– Jag tycker livet efter 50 år är en intressant period. Drömmen om en storslagen karriär har antingen slagit in, aldrig hänt eller hela tiden varit ointressant. Har man barn har de hunnit flytta ut och har man inga barn har nog det tåget gått. Vissa längtar efter pensionen medan jag upplevt en motsatt tendens – människor som hoppar av chefsjobb, flyttar från hus och blir bilnomader eller startar ett gammalt insomnat rockband igen. Livet efter 50 är ingen nedförsbacke utan fyllt av möjligheter. Det vill jag förmedla, säger Anna Lena Stålnacke.
Ett annat budskap är att hon vill uppmuntra till återbruk av miljömässiga skäl. Hon har själv, tillsammans med sin numer bortgångna mamma, fyndat på second hand och drömt om gamla tings historia sedan barnsben. Ett beteende hon tagit med sig in i vuxenlivet.
– Men framför allt ville jag skriva en bok som är lätt att läsa. Jag ville anpassa berättandet till hur folk ofta läser, på bussen till och från jobbet till exempel. Därför är kapitlen ganska korta. Då blir det lätt att gå in i storyn nästa gång utan att bläddra tillbaka.
Just nu skriver hon på den sista och tredje delen i trilogin. Liksom föregångaren slutar andra boken hoppfullt om än med komplikationer och nya utmaningar som författaren ställer sina huvudpersoner inför. Eller som karaktären Marika summerar. "Och jag säger som Pippi Långstrump: Det har du aldrig gjort förut så det klarar du säkert".