Till höger i bild ses Lena Viltoks anorak av renkalvskinn från höstvinter-slakt. Ett av de drömprojekt hon förverkligat efter att hon fick Asa Kitok stipendiet 2023. Till vänster ses en förvaringssäck sydd av getskinn, killingskinn och garvat renskinn.
Traditionsenligt var det vernissage för fjolårets Asa Kitok-stipendiat onsdagen innan Jokkmokksmarknad i Sameslöjdstiftelsens lokaler.
Och det är timmar av tålamod som ligger bakom de alster som Lena Viltok visar upp i utställningen Lundo Tjábbudága/Naturens prakt".
– Alla verk, förutom två, kommer från renen. Det är ett levande material jag finner glädje att sy med. Det känns som att jag och naturen spelat i lag i denna utställning, säger hon.
Lena Viltoks sömnad bygger nästan uteslutande av material från renen. Själv kallar hon det gåvor. På bild högtidsskor från Lulesamiskt område.
Ingift i en renskötande lulesamisk familj finns några föremål med inspiration från det lulesamiska området.
– De flesta bär dock spår av mitt eget samiska område i Gällivare. Mitt traditionella arbetssätt betonar renens betydelse. Den dag vi bara ser renen som köttproducent, då är vi illa ute. Vi måste ta tillvara de gåvor vi får från naturen, säger hon.
Att sy ett körbarmkläde av björnskinn är ett av de drömprojekt Lena Viltok förverkligat till utställningen Lundo Tjábbudága/Naturens prakt". Plagget användes förr som skydd mot väder och vind över barmen när man körde med ren och ackja. Lite "rassel", skydd i form av silver och mässig, har hon också sytt in med tanke på att björnen är ett speciellt djur.
De flesta av de 20 alster hon ställer ut består av garvat skinn, bellingar och härnor (skinnet på renens panna/mule), men trots att hon värnar tradition gör hon också små justeringar för att skapa kläder och föremål som passar nutiden.
Och det är en strid ström av människor som vandrar genom utställningen och förförs av hantverksskickligheten. Själv uttrycker Lena Viltok en otrolig tacksamhet, respekt och kärlek till både naturen och hennes läromästare.
– Människor som generöst delat med sig av minnen och kunskap om det samiska språket och doudji. Tusen tack.